- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 6. 1925 /
59

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Romantikern Stagnelius 59

Först när den huldas läppar mina rörde,
När i dess blick jag nöjets eld såg gry,
Kom jag ihog den skuggbild mig förförde
Och ångrens purpur glödde på min hy.

Också Anima har stundom en förnimmelse av att annorstädes
och förr ha sett, vad hon ser i denna världen.

I dikten Jesus (II: 155) tycker sig Anima känna igen den herde,
som kommer till hennes häkte. Hon vet först ej var hon mött
honom, men så småningom blir det klart för henne, att herden är
Jesus, som hon en gång sett i Pleroma.

I Dialog (II: 270) kommer »en strålande yngling» till Animas
fängelsegaller. Hans ansikte synes henne egendomligt bekant.
Hon undrar:

Mig tyckes som ofta
Jag hörde din rena,
Melodiska stämma;
Mig tyckes som ofta
Jag hänryckt betraktat
Ditt glänsande anlet.
Dock vet jag ej hvar.

Ängeln svarar henne, att hon fordom sett honom i Guds
himmel.

Min mening, att Stagnelius stärkts i sin platoniska tro på
själens föruttillvaro och idévärldens existens av sina förnimmelser, att
någon gång förr ha sett och upplevt, vad han mötte i sitt liv (av
sina »sensations du déjà vu, du déjà vécu» m. a. o.), kan ju icke
tas för mera än en hypotes. Emellertid torde fallet icke vara så
sällsynt. Hos en modern författare Georges Duhamel har jag
funnit en snarlik tankegång. Han får vid åsynen av aldrig sedda
trakter den bestämda förnimmelsen av att ha sett dem förr och
drager hastigt slutsatsen, att han sett dem i en föregående
tillvaro.1 Likaså Verlaine, som haft samma sensation av något déjà-vu,
som den Tennyson givit uttryck åt i sin ovan citerade dikt:

Dans une rue, au coeur d’une ville de rêve

Ce sera comme quand ön a déjà vécu

Un instant à la fois tres vague et tres aigu.

1 La possession du monde, Paris, 17 uppl., 1920, s. 189.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1925/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free