Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 61
detsamma som man i allmänhet gör: den yttre, för sinnena
fattbara omgivningen, det kroppsligt påtagliga, detta livet. Med vilka
känslor och tankar han betraktade verkligheten, framgår kanske
bäst av en analys av en av hans elegier, Blommornas tid har flytt
(I: 201), som är typisk.
Dikten är en höstdikt:
Kyliga vindar ren bebåda den stundande Vintren,
Lönnen med klagoljud ristar sitt fallande hår.
Så gott som undantagslöst i Stagnelii höstskildringar fly
tankarna från hösten till sommaren eller våren. »Blommornas tid»
har värme, fågelsång, blomdoft, färg och glans, allt vad poetens
sensuella fantasi älskade och åstundade. Så följer ett av de vanliga
klagande utropen:
O! hvad Du ändrats, Natur! min älskarinna och Moder!
Rosor och gyllene ax kransa Din hjässa ej mer.
Ej berusar mig längre Din varma, balsamiska anda.
Ej för min irrande fot skiftande blommor Du sår.
Blek och färglös slumrar Du nu mot kommande vårar
Och från en härjad jord stiger mot himlen min blick.
Den sista raden rymmer Stagnelii hela ungdomsutveckling,
sammanfattar hans ställning till verkligheten under lång tid.
Stagnelius blickande mot stjärnorna! Den fule poetens attityd
synes sentimentalt romanesk och i varje fall omodern för oss, som
leva i reaktionen mot romantikens översvinnelighet, men är lika
fullt buren av äkta känsla och har säkerligen varit hans vanliga
under ensliga nätter. Himlen, månen och stjärnorna skildrar han
nämligen med den känsligaste realism, den rikaste polyfoni och den
mest växlande subjektiva tydning.1 Ståtlig är i elegien skildringen
av den stjärnrika natthimmelen:
Klarare där än fordom i sommarns hesperiska nätter
Månan kring rymderna nu gjuter sitt darrande sken.
Tätare glimmar af gyllene stjärnor den blåa Olympen.
Upp till sällare land vinka de vänligt min själ.
På verkligheten tedde sig höstligt mörk, började himmelens
stjärnor lysa med högre och klarare sken.
1 Se Böök, Studier i Stagnelii ungdomslyrik, ss. 114 ff., där en praktfull
provkarta gives på Stagnelii skildringar av stjärnhimmelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
