Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Sven Cederblad
sina kärleksscener. Han yppar i en elegi, huru han ständigt följes
av »kärlekens gycklande drömmar»:
Ser jag i fredliga dälders famn en lockande hydda
Tätt vid en speglande flod skuggad av lindarne stå,
Strax i dess lugna sköt en kjusande Flicka jag tänker
Och vid dess svallande barm, drömmer jag, leende, mig,
Under hvart susande träd en rosig Herdinna jag skådar,
Och i hvar grottas famn hvilar en blomstrande nymf.
(I: 213).
Det är för att förhöja stämningen vid sina drömda
kärleksfester, som Stagnelius färgar och förgyller så grant och stiliserar
sina naturskildringar i så hög grad.
Stagnelii naturskildring förnyas under den kris, som för honom
in i mystisk teosof!. Detta sker framför allt genom tillkomsten
av två nya element: den romantiska allbesjälningen och
natursymboliken. Redan förut har jag framhållit,1 att hans kärlek till
Amanda gjutit glans över världen, kommit honom att förnimma
något av själ i allt, som möter hans sinnen; såväl honom som
Kellgren och Atterbom har den överströmmande erotiska känslan
skänkt vissheten om att naturen är fylld av liv och känsla. Men
ännu viktigare än denna hans förälskelse har den sammansmältning
av religiositet och naturkänsla varit, som i hans senare liv och
dikt uppträder som mystik.
Typiskt förebådande Stagnelii senare natursyn med sin
blandning av gammalt och nytt är / denna mörka skog (I: 308). Dikten
börjar med en hyperboliskt vild tavla i förromantisk stil med
»jättelika tallar» och en skummande fors över Öde branter. Skalden
söker som vanligt ensligheten och friheten:
Här skall jag kjust Dig åter finna
O gyllne Frihet! min Gudinna!
Mitt hjärtas eviga begär!
Passionens kedjor jag ej bär,
När mänskior för min blick försvinna
Jag i ditt rike genast är.
O! fick bland dunkla skuggor här
Mitt lif i helig ro förrinna!
På veka mossor sträckt, vid trastars gälla quäden,
1 Romantikern Stagnelius, Saml. 1923, s. 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
