Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 85
Men Stagnelii språk är också musikaliskt, är välljud och rytm.
Vilket smältande bel canto i näktergalens sång:
Jag när violernas doft ur ängarne stiga och Luna
Darrar med rodnande hy sagta ur vågorna fram
Börjar i skogen min sång och med himmelska tårar på kinden
Cyprias leende ros, liljan i dälderna står.
Drömmande lutad mot ekens stam mig vandrarn belyssnar
Älskarn i bokarnes skygd ömmare kysser sin brud.
(I: 208).
Det kunde ges en mängd exempel på den systerliga likheten
mellan känslans rytm och versens i Stagnelii diktning: Hvad suckar
häcken (II: 87) en musikalisk komposition, där man först hör frågorna,
»Hvad suckar häcken? Hvad Nordans storm?» o. s. v. som korta
satser, följda av pauser av andlös tystnad, tills svaret kommer,
spelat med fullt verk, i brusande ackorder, Hymn till Vattnet
(II: 109) likaså ett versifikatoriskt och musikaliskt mästerstycke, med
sina växlande tempi byggt som en sonat, Suckarnes Myster (II: 439),
där såsom Böök framhållit (kommentaren, s. 281) rytmen så
omedelbart återger suckarna, korförerskans ord till kören i JBacchanterna
(IV: 256), som med sina häftigt stigande, liksom sig stegrande
ana-pester utomordentligt väl skildra den backantiska yrseln.
Med sin nästan enastående formtalang har Stagnelius bäst
behandlat de svåra invecklade versarterna. Särskilt framträder hans
mästerskap i sonettformen — han är utan gensägelse vår främste
sonettskald före Snoilsky. I de versslag åter, som ställa mindre
krav på formell fasthet och konst, exempelvis i orimmade och
oregelbundna, blir hans vers nästan för lättglidande, för monoton,
hans flöde av känsla och tanke behöver stundom liksom dämmas
upp av språkliga hinder för att få den starka strömmens styrka.
Fasta och begränsade strofformer framtvungo en knappare
pregnans i uttrycket.
»Le style, c’est 1’homme». Den gamla nötta satsen hör till
dem, som man alltid måste vända på, som inte kunna bevisas men
som man ej heller kan komma ifrån eller vederlägga — i själva
verket vore ju motsatsen, att stilen icke vore ett adekvat uttryck
Bildern, Symbolen und Mythen, in welchen sie den allgemeinen Lebensprocess,
in welchem das individuelle Leben begriffen ist, in den verschiedenen Gestaltungen
darstellt. Diese bildliche, anschauliche Phantasiefülle giebt der Mystik ihr
eigen-thümliches Interesse.» (Lucka, a. a., s. 128.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
