Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagnelius och enslingskapet. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Henry Olsson
att Stagnelius i sin kansliexamen betygas ha givit prov av »god
och försvarlig insigt med berömlig flit i Jus Naturae, Historien,
Politiken, Statistiken och Latinska språket».
Rörande Stagnelius’ Uppsala-studier kan man emellertid erhålla
säkra underrättelser, om man vänder sig till de akademiska
före-läsningsdiarier och åhörareförteckningar, som av respektive lärare
inskickades till universitetskanslern och numera förvaras i Riksarkivet.
Dock äro dessa icke i sin helhet bevarade, och för 1812 saknas tyvärr
alla uppgifter. För de tvenne följande åren har man däremot goda
hållpunkter i detta material, varigenom man dels kan bekräfta Bööks
antaganden, dels även konstatera studiernas ytterligare omfattning.
Sålunda har Stagnelius vårterminen 1813 bevistat professor Fants
offentliga föreläsningar, vilka denna termin behandlade allmänna historien
fram till österrikiska successionskriget 1740, men dessutom även
skytteanske professorn Olof Kolmodins enskilda föreläsningar i
statshistorien och statskunskapen. Särskilt grundlig har den
underbyggnad varit, som Stagnelius vid akademien förskaffat sig i latinska
språket och litteraturen. Den har, så vitt tillgängliga uppgifter
visa, börjat vårterminen 1813 med den mera korpralsmässiga
handledning i »Bxercitia Stili», vilken gavs av docenten Jakob Edfelt
såsom enskild undervisning. Därefter har Stagnelius höstterminen
1813 gått på latinprofessorn C. J. Lundvalls offentliga föreläsningar,
vilka innefattade »öfversättning och commentation af Ciceros lste
Bok om en fullkomlig Orator, samt af Virgilii Æneis, 1 sta sången».
Slutligen har han vårterminen 1814 åtnjutit akademiadjunkten
Johan Traners enskilda undervisning, vilket icke är det minst
intressanta momentet, då denne som bekant var en skicklig poeta,
som både åstadkom eleganta carmina på romarnes språk och mycket
lovordade översättningar av klassiska diktare. Det kan förtjäna
nämnas, att Tranér speciellt beundrade Ovidius och att han enligt
Palmblad i Biographiskt Lexicon (17, s. 300) efter denne, som också
var Stagnelius’ älsklingsskald, bildat sin svenska hexameter. Att
Stagnelius haft sin uppmärksamhet riktad på Traners
översättningsprinciper finnes också ett direkt vittnesbörd om i en passus av
Gunlög, som påpekats av Böök (a. a. s. 158 f.).
Den antika och speciellt ovidianska inspirationen i Stagnelius’
författarskap är, som Böök påpekat, starkt märkbar i den till
ungefär 1814 daterade Gunlög samt i den icke mycket senare Cydippe.
Men över huvud äger det ett icke obetydligt intresse att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
