- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 6. 1925 /
129

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagnelius och enslingskapet. Av Henry Olsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stagnelius och enslingskapet 129

Böök synes nu vilja utmönstra denna anekdot från de
tillförlitliga Stagnelius-källorna, detta därför att den verkar fosforistiskt
arrangemang och dessutom luktar av den atterbomska animositeten
mot Tegnér. Att den i huvudsak är riktig — den effektfulla
utformningen kan ju i någon mån vara gjord — bestyrkes emellertid
av ett Tegnérs eget brev till Martina von Schwerin. Genom Brinkman
och friherrinnan har han erhållit underrättelse om Axels mottagande
i Stockholm och skriver härom 3 maj 1822: »Det tillkommer icke mig
att yttra mig öfver alla de särskilda omdömen som stackars Axel
erfarit i Stockholm. I afseende på Grefve Schwerins yttrande kan
jag likväl icke afhålla mig ifrån den anmärkningen att det anförda
troligtvis är det enda bibliska uttryck som undfallit honom sedan
han blev prestvigd.»1 Har Schwerin sålunda klandrat Axel som
mindre kristlig, finns det givetvis ingen anledning betvivla, att han
som mera kristlig på dess bekostnad framhållit Martyrerna.2 Tegnér
yttrar sig även i ett något senare brev — till friherrinnan 24
april 1823 — hånfullt om Schwerin. Man erinrar sig, att Tegnér
senare på året 1822 även ytterst kritiskt uttalar sig om Stagnelius.
Jag kan inte finna annat, än att den skarpa dom över Martyrerna
såsom en fosforistisk produkt, som han denna tid framför, blir
betydligt naturligare, om man tänker sig den mot bakgrunden av
fosforisternas jämförelse mellan Martyrerna och Axel.

Vad angår Litteraturtidningens recension av Liljor i Sarons andra
och tredje häfte är f. ö. att märka, att den icke är av Palmblad ensam
utan av Hammarsköld och Palmblad. I brevväxlingen dem emellan
(KB.) utför den senare redan 21 mars 1822 den parallell mellan
Liljor i Saron och Axel, som senare sticker fram i recensionen.
Hammarsköld är dock icke riktigt nöjd med vissa reservationer i
Palmblads brev, varför denne 4 april måste försäkra, att han »tycker
så mycket om» Liljorna »som Du om icke mer». Resultatet blev
emellertid, att vardera skrev sin recension och att delarna sedan
sammangötos av Palmblad. Bacchanterna framkallade icke lika stor

1 Saml. Skrifter utg. af E. Wrangel o. F. Böök IV, s. 206. Jfr ib. s. 505,
där Böök i kommentaren till Axel gör en hänvisning till samma brev, som jag
först under korrekturläsningen har uppmärksammat.

2 Den enda omständighet, som kan föranleda en invändning mot Atterboms
relation, är det intryck man därav möjligen kan erhålla, att han på föråret 1822
skulle varit bosatt i Stockholm. I motsats till de tvenne föregående åren var detta
nämligen ej fallit under 1822. Man finner emellertid av Hartmansdorffs
alma-nacksanteckningar, att han under året avlagt längre besök i huvudstaden, så t. ex.
vid midsommartiden.

9—25386. Samlaren 1925.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1925/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free