Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tysk kalenderlyrik i »Lycksalighetens ö» och nyromantiska tidningsförbindelser. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skördesången i 5:e äventyrets början är en imitation av denna
dikt. Även inledningen ur »Der neue Narziss» medtages men med
större realism i landskapsbilden: »Slätt med sädesfält.
Sommarafton. Sång af skördefolk, som vandrar hemåt med sina verktyg
på skullrorna.» Så följer i trenne strofer, som troget bevara
originalets versflätning, visan själv:
När man i heta timmars qvalm
Har mejat dagen ut, etc.[1]
Vid första anblicken förefaller det som om Atterbom nöjt sig
med att giva en ren översättning av sin tyska förebild, så intim
är ofta anslutningen. Ser man närmare, uppenbara sig dock en
mångfald skenbart lätta men i realiteten mycket vägande och
ytterst karakteristiska avvikelser, grundade i ett annat
diktartemperament och motiverade av olika konstnärliga avsikter. Sålunda
utplånades det sångspelsbanala draget med sitt balettackompanjemang
— »Tanz und Sang und Klang» — Atterboms skördefolk tråda icke
som Helminas någon operadans. Med det åtminstone ett par
nyanser äktare allmogetycket följer också en svag ansats till svensk
landskapsfärg i synen av stugknuten, som blickar fram »mellan
torn af ax och halm». Till sist skilja sig de båda dikterna
avgörande i sin moraliska ton. Helmina von Chezy sjunger
betydligt frivolt om den lantliga erotiken och antyder, icke alltför
beslöjat, huru herdestunden firas i kärvarnas skygd. Naturligtvis
undvek Atterbom sådant. Man kan icke finna något oskuldsfullare
än kärleken i hans skördesång; inga heta kyssar som i den tyska
visan, endast öm trånad med sedesamt sänkta blickar, blyg
trolovning och glada förhoppningar om stundande bröllop. Epitetens
stämningsvalörer, »blid», »ljuf», »nätt», förläna också den
atterbomska idyllstilens särskilda signatur åt dessa svala och lätta
dansrytmer.
Att skördesången ur »Der neue Narziss», då den överflyttades
till svenska, lades om i ett nytt tonläge sammanhänger
naturligtvis även med dess placering i sagospelet. Den konstnärliga
beräkningen fordrade, att dikten stämdes samman med det efterföljande,
mindre med det realistiska ordbytet mellan fogden och
egendomsherrn än med Astolfs stora avskedsmonolog, då han vill återvända
[1] L. ö II, s. 388, 389.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1925/0182.html
