Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysk kalenderlyrik i »Lycksalighetens ö» och nyromantiska tidningsförbindelser. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syftning på diktarens egna ord, förmodligen i något brev till den
tyska väninnan.
Jag återvänder till översikten i »Conversationsblatt». Efter
Atterbom kommer turen till Stagnelius. I den ganska utförliga
redogörelsen för dennes produktion beaktas särskilt »Martyrerna»
— »als geschlossenes Ganzes vielleicht das schönste Gedicht, das
die schwedische Literatur aufzuweisen hat» — och Stagnelius’
filosofi säges blanda gnosticism med Schelling. Sedan refereras,
likaledes fylligt, innehållet i Idunas 10:e häfte. Artikelns senare
hälft handlar om arbeten inom olika vetenskaper, teaternyheter i
Stockholm, musik, konstutställningar, Svenska akademien och annat.
På sommaren samma år följer i n:r 172 och 173 (27 och 28
juli) en ny, kortare revy, »Bericht über die schwedische Literatur
in den letzten Monaten des Jahres 1824», likaledes signerad »55».
Den börjar med en redogörelse för Svenska akademiens årshögtid
och prisutdelning, varvid Franzéns minnesdikt över Rosenstein
totalt utdömes. Efter några ord om olika lärda verk övergår kritikern
till de egentliga litterära nyheterna. Vitalis’ komiska dikter
omtalas med välvilja, Dahlgrens »Babels torn» med mera värme, av
årets tvenne originalromaner, »Persmessefärden» och »Spader Dame»,
nedgöres den förra obarmhärtigt, medan den senare betecknas som
ett betydande och stilistiskt förträffligt arbete. Atterboms
minnesord över Kernell bedömas också vänligt, varpå korrespondenten i
korthet berör teatern och förtäljer om Åkerhjelms »Waldemars»
korta och bedrövliga levnadssaga på tiljorna. Här som annars i
översikten tyckes den kärvt ironiska tonen tala för Palmblad
såsom författaren.
Med året 1825 må sättas en gräns för dessa korta referat av
de svenska korrespondenserna, ehuru de under lång tid framåt
alltjämt fortsattes i »Literarisches Conversationsblatt» eller »Blätter
für literarische Unterhaltung», tidningens nya namn från och med
juli 1826.
Nära förenat med de svensk-tyska förbindelser som äga sin
medelpunkt i Brockhaus’ förläggarverksamhet är skalden Wilhelm
Müllers namn, och Müllers brev till reskamraten och vännen
Atterbom lämna flera bidrag till detta kulturutbytes historia. Några
utdrag ur dem kunna belysa och komplettera det föregående.[1] Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
