Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysk kalenderlyrik i »Lycksalighetens ö» och nyromantiska tidningsförbindelser. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgivne tyske resanden förklarar först, att Poetisk kalender för
1820 nu befinner sig i hans händer, varpå han skyndar sig att
meddela något om dess innehåll. Speciellt fäster han sig vid
Atterboms bidrag, av vilka vissa, som hyllningsdikterna till Schelling och
Steffens och resepoemet »I Kärnther-Alperna», även i Tyskland böra
väcka en livlig anklang. Bland skörden av Italia-lyrik
uppmärksammas vid sidan av »Guitarrspelerskan på marknad» främst
översättningarna av italiensk folkdiktning; Müller tager särskilt sikte
på den lyckliga tolkningen (i »Siciliansk visa») av Melis »Dimmi,
dimmi, apuzza nica» och citerar dess första strof på svenska. Att
han genast är i stånd att angiva Atterboms original bevisar
ytterligare, att Atterboms intresse för italiensk folk- och dialektpoesi
bör ses i nära samband med resevännerna Müllers och Rückerts;
särskilt Rückert studerade ivrigt Meli.[1] Müller, som i artikeln
hittills framträtt som självständig kritiker, övergår sedan till att
referera atterbomska synpunkter på svenska förhållanden. Han
berättar om kronprins Oskars sympatier för den nationellt sinnade nya
skolan. Att denna i litterärt hänseende ej var franskvänlig kunde
göra den misstänkt hos dynastien Bernadotte, och dess fiender hade
även, ehuru förgäves, av denna orsak sökt komma den till livs.
»Jetzt scheint es, dass die Romantiker in dem Kronprinzen Oskar
einen Heros und eine Stütze gefunden haben,» etc.
I samma brev av den 20 augusti 1820, där Müller berör
artikeln i »Literarisches Wochenblatt», säger han sig motse en
utlovad större uppsats från Atterbom. Tydligen skulle denna
innehålla en framställning av den svenska vitterhetens senaste öden,
ty Müller förklarar sin avsikt att i utdrag publicera den i den nya
upplagan av ett konversationslexikon — med säkerhet Brockhaus’
— varest artikeln om svensk litteratur ännu icke känner till den
romantiska omvälvningen utan »Leopold & Compagnie» fortfarande
figurera som heroer.
Som man ser var en litterär samverkan mellan Atterbom och
den i Brockhaus’ företag mer och mer engagerade Müller redan i
full gång, innan Palmblad år 1821 tog steget att närma sig
Brockhaus. Man misstager sig också säkert icke, om man antager att
just detta förhållande stimulerat Palmblad att söka åstadkomma
en förbindelse med det tyska förlaget; Müller fick ju härvid spela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
