Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilka akademiska dissertationer har Andreas Rydelius författat?. Av Henrik Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 Henrik Ekman
göten Petrus Ehrenspetz den 4 juli 1730 under Rydelius’ praesidium
försvarar, bifogar nämligen Rydelius ett brev, vari han upplyser,
att han tagit så liten del i utarbetandet av det ämne, som
Ehrenspetz själv utvalt1 åt sig att behandla, att knappt tio ord härstamma
från honom. Rydelius har velat, att Ehrenspetz’ arbete skulle
framstå i sin ursprungliga gestalt. När därför denne utgiver
sig för författare, kan Rydelius bekräfta detta i sitt brev. Ha
vi sålunda här av Rydelius själv ett bevis på att även
studenterna icke blott stundom själva valde sina ämnen utan även
självständigt utarbetade sina dissertationer, lämnar brevet även
en annan värdefull upplysning. Rydelius meddelar nämligen, att
han, så ofta tiden medgiver, rättar de avhandlingar, som
utarbetas under hans praesidium. »Ego vero Eateor, me
disserta-tiones meo muniendas praesidio, quoties témpus diligentiam patitur,
haud negligenter emendare.» Denna granskning av lärjungarnas
avhandlingar har emellertid icke varit så genomgripande, att man
alltid kan tillskriva praeses författarskapet. Tvärtom betygar
Rydelius uttryckligen om omfånget av sin bearbetning, att han alltid
vinnlägger sig om att icke vara pedantisk och för att icke förvilla
läsarens omdöme om författaren låter mycket passera, som han
själv personligen har annan uppfattning om. »In quo tamen
negotio dedi semper operam, ne unquam morosus viderer, Sed potius,
ne lectoris de auctoribus judicium corrumperem, multa toleravi,
non mihi omnino probata.»2 Rydelius tager sålunda en hel del i
dessa avhandlingar för gott, ehuru han personligen har annan
åsikt. Pekar denna omständighet på att vi bakom flera
akademiska dissertationer icke finna Rydelius såsom dessas författare,
omöjliggör den även att utan en föregående undersökning av
avhandlingarnas författarfråga tillskriva honom dessa. Men även
om Rydelius’ förfarande med Ehrenspetz’ avhandling icke utan
vidare kan betecknas såsom Rydelius’ tillvägagångssätt med dis-
1 I brevet uppmanar Rydelius dessutom läsaren, om något skulle förefalla
honom mindre grundligt utfört, att betänka, att Ehrenspetz’ avhandling är ett
ungdomligt försök att komma till rätta med ett svårt ämne. »Si quid tibi minus
Mc soliäe explicatum videatur cogita, juvenile tentamen esse, idque in dificillimo
argumento, quod ipse suo arbitratu elegit.»
2 I det anförda brevet till Ehrenspetz säger Rydelius vidare, att han hellre
velat lämna mycket av det som kunnat både grundligare genomtänkas och bättre
framställas orört än genom att förbättra framställningen beröva författaren
författarskapet »Itaque nihil mutavi, nisi necessitate quadam coactus, muluique non
nulla, quae mihi visa sunt paulo accuratius & plenius cogitari dicique potuisse,
intacta relinquere; quam limando auctori suo eripere.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
