Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miscellanea - Psalmen 481. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I många avseenden är psalmen 481 en naturdikt. Naturpsalmisten
framför alla andra var vid slutet av 1700-talet den förut nämnde
Christofer Christian Sturm. Det är han som tidigare och trägnare än
andra har inskärpt och gjort bekant att Guds nåd verkligen visar sig
också i naturen. Väl så mycket som de kända förromantiska poeterna är
det Sturm som har lärt den generation, till vilken Wallin hörde, att älska
naturen. Denne författare, som nu är så bortglömd att varken Brockhaus’
eller Meyers koversationslexika nämna hans namn och som i även
utförliga teologiska encyklopedier endast bestås några knappa rader,
var sin tids sannolikt mest läste uppbyggelsförfattare, en sorts Arndt
eller Scriver för brytningen mellan upplysning och förromantik. I
Sverige ha hans skrifter betytt mycket för folkligt fromhetsliv. Hans
många andaktsböcker: Heliga betraktelser, Christeliga Prädikningar,
Prediko-Utkast, Morgon- och afton-andagtsöfningar och vad de alla heta
ha varit vitt spridda i vårt land och kommit ut i många upplagor.
En person som verkade för hans böcker och i hans anda var Samuel
Ödmann, liksom Sturm själv på en gång präst och naturkännare. Gud
är för Sturm framför allt naturens uppehållare, och naturen är Guds
helgedom. Den lyriska ådern hos Sturm hindrade honom från att
hemfalla åt neologisk nykterhet. Jämte sina naturpsalmer har han
skrivit en lång rad Jesuspsalmer som näppeligen äro opåverkade av
herrnhutismen. Detta drag i hans fromhetsliv gör hans ton innerlig.
Han har inskärpt naturens oändlighet, men också snuddat vid tanken
på att den har liv, förlänat av Gud. I alla hans prosaverk äro psalmer
inströdda, men han har dessutom givit ut särskilda samlingar av religiös
lyrik. Wallin har uppskattat hans sång, och av de wallinska psalmerna
utgöra numren 37, 86 och 162 översättningar från Sturm. Den
ståtliga och rikt rytmicerade psalmen 88, Jerusalem i överdåd, anges av
Beckman i Försök till svensk psalmhistoria såsom en översättning från
ett tyskt original, ehuru Beckman säger sig förgäves ha efterspanat
författaren till detta. Denne författare är emellertid Sturm, och dikten
ingår i hans uppbyggelsebok Unterhaltung der Andacht über die
Leidensgeschichte Jesu, 1771. Det är emellertid troligt att Wallin har lärt
känna den i någon tysk psalmbok där den avtryckts utan
författarnamn. Sturms originalarbeten voro icke mycket spridda i Sverige,
vilket torde kunna anses framgå därav att endast ett av dem, hans
Lieder und Kirchengesänge från 1780, finnes i ett exemplar på något
av våra största bibliotek.
Så mycket mera bekanta voro hans böcker i översättning. Än i
dag händer det att man i gamla bokförråd, om än så enkla, ser en
bok av Sturm. Det är det mest spridda av hans verk, och dess
fullständiga titel lyder: Betraktelser öfwer naturen, ledande till kännedom
af Guds wälgerningar och menniskans lycksalighet. Dessa Betraktelser
kommo ut i tre upplagor på svenska, den första 1782, den sista 1799.
Översättningen, som t. o. m. har »tillökat och förbättrat» originalet,
ombesörjdes av det gjörwellska Upfostrings-Sälskapet och utfördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
