Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miscellanea - Psalmen 481. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med omsorg och talang av den bekante författaren till »Första begreppen
af de nödigaste vettenskaper», kongl. sekret. Gustaf Regnér. Man
behöver inte fråga sig om Wallin har läst Sturms allmänt spridda bok.
Liksom Sturms övriga böcker innehålla Betraktelser över naturen
en mängd inströdda dikter. I betraktelsen för den 7 maj finner man
följande hymn till skaparen, skriven på det versmått som Sturm
framför andra älskade:
Du söker Landet: alt sit Skick förbyter;
Ljus, Warme, Lif utöfwer Jorden flyter;
Fält, Ängar le; alt låfwar riklig äring
Til Djurens näring.
Med Regnets milda flod Du åkren läskar.
Alt hwad den trefna Brukarns Möda äskar,
Af Dig beror: han sår, Du wäxten drifwer,
Och skörden gifwer.
Du med din Godhet Jorden öfwerhöijer,
I dina fotspår ymnigheten följer,
Framför Dig Fägring och Förhoppning träda,
At Jorden gläda.
Hwar finns den ort, dit ej din Nåd sig sträcker?
Med löf hwart träd, med gräs Du marken täcker;
En smyckad yta sjelfwa stenen pryder,
Din godhet tyder.
Så stiger ock dit Låf från al Naturen,
I muntra ljud och qwäden utaf Djuren,
I Bergens genljud, Bäckens sorl och bugter,
Och Blommans lukter.
Du suchst das Land heim; die Gefilde lachen;
Du wässerst sie mit Thau, sie reich zu machen,
Dein Strom ist voll; durch dich reift das Getraide
Zu unsrer Freude.
Die tiefgepflügten Furchen füllt dein Segen,
Und das zerlechzte Land erfrischt dein Regen;
Du machst es weich, und segnest seine Saaten,
Dass sie gerathen.
Du krönst das Jahr mit deiner milden Gnade!
Gedeihn und Wachsthum folgen deinem Pfade,
Und treufeln wo du wandelst, dass die Erde
Befeuchtet werde.
Sie treufeln deine Tritte, dass von ihnen
Die frohen Auen in der Wüste grünen;
Die Hügel hüpfen, GOtt, im Feuerkleide
Vor Dank und Freude.
Und Dank und Freud und Jubel jauchzt aus allen
Und Hain und Auen und Gefild erschallen
Von lautem dir frolockendem Getümmel
Bis in die Himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
