Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige. Av Alf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige 7
Dijkman sätter införandet av den svenska passionssången i
samband med »Lutheri läras inkomst» men bestämmer ej närmare,
när det förra skedde. Sannolikt kan man ej räkna med den
Waltherska passionstypen här i landet före slutet av 1500-talet, ty
först vid den tiden blev den moderniserade passionssången populär
i Walthers eget hemland (jfr Schöberlein, a. a. II: 1, s. 358). Då
synes också ha rått en verklig högkonjunktur för tysk musik i
Sverige, varom våra läroverks sångböcker från denna tid vittna
(jfr Norlind, a. a. s. 40 f.). I samband med detta allmänna tyska
inflytande infördes säkert den Waltherska typen.
Skolgossarna fingo hos oss utföra passionssången (jfr föreg. s.
n. 3), och detta stämmer gott överens med vår skolmusiks hela
karaktär under 1500- och 1600-talen. Djäknarna efterträdde redan
på 1540- och 1550-talen korprästerna som vårdare av kyrkomusiken,
och den gamla katolska liturgien bibehölls i stor utsträckning1.1
Med kännedom om detta fasta band, som knot skolsången samman
med medeltidens liturgi, är det omöjligt att betrakta passionssången
här i landet som en helt och hållet sen företeelse. Det är sant,
att den har en del speciella karakteristiska, som endast kunna ledas
tillbaka till Walthers reformer, men själva seden att sjunga
passionssång med fördelta roller fanns säkert under medeltiden här2 liksom
i andra katolska länder, och den övertogs av djäknarna med det
andra liturgiska arvet; den nya moderiktningen från Tyskland
innebär endast en lätt förändring1 i det hävdvunna sångsättet och
övergång från latinet till modersmålet.
De medeltida passionerna, varav den svenska versionen blott
är en sentida utlöpare, tillhörde liturgiens halvdramatiska former;
de äga i viss mån ett dialogiskt element men sakna agering. Men
gränsen mot det liturgiska dramat framträder icke fullt så skarpt
vid en jämförelse med vissa dylika dramer, speciellt de äldsta
passionsspelen. Det är påfallande, huru nära dessa med sin
primitivitet stå passionerna. I »Ludus breviter de passione»3 — för att
1 Se E. Rodhe, Studier i den svenska reformationstidens liturgiska tradition
(Uppsala univ:s årsskr. 1917, s. 1 f.).
2 En slutsats ondast ex analogia, ty ingenstädes i våra missaler har jag sett
sångsättet för passionerna angivet. Dijkman (a. a. s. 116) har sig endast bekant,
att man under medeltiden på långfredagen »Chorwijs siungit Christi pinos Historia
på Latin». Härmed kan knappast avses den egentliga passionssången — ty där
brukades ej körsång under medeltiden — utan menas nog de antifonier och
re-sponsorier, som hörde till långfredagens liturgi.
3 Återges i W. Meyers Fragmenta Bur ana i Festschrift zur Feier des
hun-dertjähr. Bestehens der k. Gesellsch. der Wissenschaft z. Göttingen. Abh. der
philolog.-hist. Klasse, Berlin 1901, s. 122 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
