Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige. Av Alf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige 9
quinto tono», änglarna »sub tercio tono» och Maria »acuta voce»
(= hög röst).
Man kan sammanställa detta med vad som ovan sades om
passionernas musikaliska karaktär. Hos Duranti hette det, att
Kristus’ parti skulle sjungas »dulcius» men de övriga personernas
»cum asperitate» — huru få inte härigenom figurerna sin prägel i
utförandet! Kristus’ parti sjöng vanligen med »voce bassa»,
Evangelistens med »media voce» och de andra personernas »cum älta
voce».1 Samma fördelning tycks också råda i de svenska
passionerna av notskriften att döma. Att Kristus sjöngs av en basröst
torde ha avsett att ge detta parti en allvarligare och högtidligare
prägel i jämförelse med Pilatus, Dorr väkt er skan ete, som sjöngos
av mera höga, »gälla» röster.
Men passionssången icke blott förebådar i flera avseenden det
medeltida dramat utan har också beröringspunkter med oratoriet.
Själva grundstrukturen är i stort sett densamma: den
musikaliskt-dramatiska karaktären med dialogisk uppdelning av den religiösa
texten i soli och körer, allt utan en tillstymmelse till scenisk aktion.2
Men därjämte finns det klara och tydliga olikheter. Oratoriet har
redan från sin begynnelse haft en mera konstrik byggnad; här
samverkar instrumentalmusik med sång, och i stället för passionens
enkla episka bibelprosa användes en diktad, halvt lyrisk text.
Schücks karakteristik av passionen som ett slags oratorium
har alltså sitt berättigande, men täcker icke hela företeelsen — vi
ha att göra med två varandra närstående arter musikdramatik, men
var och en med sina särmärken. I 1600-talets svenska skolor
odlades bäggedera; så finner man ofta — för att nämna ett exempel
på oratoriemässiga kompositioner -— bland tidens skolmusikalier
Hammerschmidts Musikalische Gespräche über dieEvangelia,3där
visserligen den musikaliska formen är sinnrikare, men den
halvdramatiska och bibliska karaktären i stort sett är densamma. De svenska
1 Se V. Thalhofer und L. Eisenhofer, Handbuch der katholischen
Li-thurgik., I, Freiburg 1912, s. 617.
2 Om oratoriet se A. Schering, Die Geschich†e des Oratoriums, Lpz. 1911.
Förf. uppvisar här (s. 7 f.), huru oratoriet väsentligen leder sitt ursprung från
medeltidens senare liturgiska spel. Passionen har troligen också varit medverkande
orsak till dess uppkomst (jfr a. a. s. 5).
3 Se T. Norlind, Musiklexikon (Sthlm 1916), art. om honom. Intresset för
oratorier sammanhänger naturligtvis med det starka intresset i skolorna för
»discant» (flerstämmig) sång (Se Norlind, Latinska skolsänger ete, s. 36).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
