Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige. Av Alf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Alf Kjellén
passionerna stå alltså långt ifrån som isolerade företeelser i
skolornas musikliv.
Den i det föregående behandlade passionssången kunde närmast
karakteriseras som en stark ansats till liturgisk dramatik. Ett
verkligt liturgiskt drama föreligger däremot i ett svenskt Ordinarium,1
där ett avsnitt av påskliturgien onekligen måste betraktas som ett
ganska typiskt exempel på genren. Av skrivstilen att döma, gotiskt
minuskel med böjelse till kursiv, måste handskriften vara från
1400-talet. Annerstedt bestämmer dess proveniens till Linköping
(TJ. U. B:s handskriftskatalog), och säkerligen stöder han sig härvid
på en hel del alluderingar på »ecclesia Lincopensis» i densamma.2
Det egentliga dramat tillhör påskdagens ritual, men redan
under långfredagen och påsknatten utfördes enligt samma ordinarium
tvenne halvdramatiska ceremonier, som på sätt och vis framställa
förhistorien till själva dramat. Om det senare återger kvinnornas
besök vid graven, framställa de förra på ett åtskilligt mera
symboliskt sätt Kristi begravning och uppståndelse.
Det första momentet i »handlingen» försiggick omedelbart efter
långfredagens kommunion (Ord. Fol. 36): »Deinde petitur sepulchrum
et reponatur ibi corporale . . . quo finito hoc ordine fit processio cum
cruce de sacristia ad sepulchrum». Sedan påskaftonens ritual
utförts,3 framställdes Kristi uppståndelse, såsom kort antydes i orden:
»In sancta Nocte dominice resurrectionis ad elevationem tres
can-tantes antiphonam . . .».
Dessa bägge ceremonier funnos på åtskilliga andra håll under
medeltiden, kallade »depositio» och »elevatio» (Chambers, a. a., I,
s. 16 f.) I »depositio» nedlade prästen långfredagen under
avsjungande av varierande hymner, antifonier ete. ett kors — såsom
symbol för Kristus — i ett »sepulchrum» i kyrkan. Enligt
Linköpingsordinariet placerades jämte korset också corporalen i
1 Uppsala Universitetsbibi., codex mediiævi C 428.
2 Se särskilt bl. 3: »in nocte domini . . . incipit ordinarius ecclesiæ
lincopensis»; jfr bl. 61 och 131.
3 Enligt medeltida kutym saknas offertorialsången i påskaftonens mässa (se
Thalhofer, a. a. I, s. 652), vilket motiveras på ett onekligen gåtfullt sätt: »sed
offertorium non cantatur quia mulieres angelico conspectu perterriti a monumento
cum silentio recesserunt». Ha vi här att göra med en av de utläggningar, som
skolastikerna hade till hands för att förklara offertoriets frånvaro? (Jfr
Thalhofer, a. st.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
