Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige. Av Alf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Alf Kjellén
Men har seden funnits på andra håll? Dijkman lämnar oss
icke heller i detta fall alldeles i sticket. »Bittida om
Påskemorgonen» — heter det (a. a., s. 122) på tal om de medeltida svenska
påskceremonierna — »äro de komne til Kyrckian / at efter
Quin-nornas effterdöme smörja Jesum / hwars Beläte af steen eller trää
har legat uthi en kista / uthi grafzliknelse / widh Altaren / med
wächtare beläten / der widh satte / det jagh sedt hafwer uthi tvenne
Kyrckior af Upland / som Wada och Skarplöfstad. Detta belätet
hafwa de smort med wälluchtande Balsam / der til ännu på
ofwan-talte rum ögonskeenligen tekn finnes».
Det är alldeles tydligt, att »visitatio» måste föresväva här —
på något annat kan ej uttrycket: »Bittida om Påskamorgonen ete.»
förklaras. Men besöksscenen framställes på ett sätt, som ej ger
någon större klarhet. Vi veta således icke alis om »Quem quaeritis»
enligt kutymen utförts. Det framgår ej med full tydlighet, om
smörjningen verkligen var förknippad med morgongudstjänsten
(matutinen), och vidare upplyser Dijkman ej direkt om, vilka
personer han avser med »de», som äro »komne till Kyrckian». Det
är att märka, att »de» i Dijkmans terminologi vanligen betyder
rätt och slätt »våra förfäder».
En dunkel punkt är slutligen »smörjningen», som tydligen
utfördes av dem som kommo till kyrkan. Såvitt jag vet, är detta en
ganska ovanlig praxis enligt kontinentens liturgiska dokument. Det
vanliga bruket föreskrev, att man skulle bestänka »crucifixum» med
vigvatten och hålla rökfatet i närheten (»thurificare») vid åtskilliga
tillfällen: då korset deponerades, när det togs ur »graven», och efter
»besöket», då det befann sig framför altaret.1 Men det är att
märka, att de rökelsekar, som »Mariorna» brukade bära vid
»visitatio», vid detta tillfälle utan tvivel fingo symbolisera bibelns
smörjelsekärl. Helt förklarligt ersattes också på en del håll
rökelsekaren under denna akt med smörjelsekärl2.
Ett mycket viktigt faktum måste man taga hänsyn till vid
bedömande av Dijkmans notis. Hans bevismaterial är inskränkt till
vad han funnit i några svenska landskyrkor, och häri ligger
antagligen förklaringen till olikheten med den traditionella
besöksscenen. Det är svårt att fastslå något om de gängse bruken i
svenska landskyrkor under medeltiden, men så mycket är sannolikt,
1 Se MiLCHSACK, a. a., s. 122, 128, 129, 132, 134.
2 Se Lange, a. a., s. 27, 36, 53, 64.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
