Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige. Av Alf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Alf Kjellén
tida dramatiken och den medeltida konsten. Forskningen1 har
observerat den stora överensstämmelse, som faktiskt finns mellan
mysteriespelen och altarskulpturen, de s. k. mysterieskåpen, och man
har velat förklara denna likhet ur en inverkan från mysteriernas
sida. Det är kanske en omständighet ej utan vikt för förstående
av denna inverkan, att konstnärer redan på så primitivt stadium
samverkade med kyrkans män för de dramatiska ceremonierna.
Påskhändelserna framställdes på åtskilliga håll nästan i lika hög
grad med »beläten» som med människor. De senare sjöngo de rent
liturgiska partierna, men de som skulle åskådliggöra texten blevo
dockorna, framför allt »Kristi beläte». I Vada förelåg ett ganska
extremt fall, ty icke blott Kristus utan också väktarne framställdes
genom »beläten». Vi kunna här snarare tala om dockspel än om
drama, och det är också högst sannolikt, att ceremonier av denna
art förebåda marionetteaterns uppkomst under medeltiden (jfr
Chambers, a. a., II, s. 158).
Det har gjorts ett försök att i anslutning till utländska teorier
om den medeltida dramatikens inflytande på konsten2 söka bevisa
uppförandet av liturgisk dramatik ur vissa svenska konstverk. Jag
syftar på Eomdahls hypotes angående tre stenreliefer i
Forshems kyrka i Västergötland (Svensk humanistisk tidskrift 1918,
s. 145) föreställande: 1) korsnedtagningen, 2) de tre kvinnorna
vid graven, 3) Kristus i dödsriket.3 Utan att närmare ånge några
skäl framhåller Romdahl den originella karaktären hos serien (dock
med influenser utifrån), och han förmodar, att påskdramatik, som
spelats i Västgötakyrkor, inverkat.
Detta behöver ju a priori icke antagas, men en flyktig
undersökning av den mellersta bilden tycks leda till antagande i denna
riktning. Man ser där en ängel med en biskops-mitra på huvudet
och rökfat i handen. Han sitter på en grovt snidad trästol vid en
tumbagrav, som till formen påminner om Vadagraven. Nedanför
ligga fyra beväpnade män utsträckta (väktarna). De tre kvinnorna
stå där; de bära smörjelsekärl i händerna. Slutligen märkes en
figur med krona på huvudet och kors i famnen, som står en smula
avsides och med ryggen halvt vänd framåt. Enligt Eomdahl skulle
1 Se t. ex. uppsats av J. Roosval i Ord och Bild, 1909, s. 513 f.
2 Jfr särskilt Male, L’art réligienx de la fin du moyen äge en France.
Paris 1908.
8 De datera sig enligt G. Fischer, som beskriver och avbildar dem
(Västergötlands romanska stenkonst, Göteborg 1918, s. 91 f., jfr s. 110) ung. från 1100-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
