Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya akter i rättegången om Gilliare Kwaal. Av Fredrik Sandwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Fredrik Sandwall
werheetz rättwijsa beskiärm förlåtit, icke williandes förmedelst sitt
otijdiga stilla tij gande, the sigh negligentem famæ suœ, det en ärlig
cava-leur icke anstår, ntan werderar den högre ähn sitt lijf.
7. "Wijdare fortfar han uthj sine werser, salva venia, om kinbenen
som en skallot soo och om åhlskins läppar, hwilka ordh iagh påminner
migh hafwa hördt i ett sällskap, straxt effter dhe sin emillan hade
talat om dhe nya tijenderne, att min broder wårt förlåfwat med sin
kiäreste då discurerades om hennas lilla wäxt, och sedan follgde Hj tet
der effter, thet tahlet om kinbenen som en skolladt soo, sampt ållskindz
läppar, men icke på det sättet, att iagh då kunde taga dhe orden som
woro dhe om min swägerska mente, dy hade iagh alldrigh mindre
förmodat ähn sådant; Kunde altså helt ingen reflexion der opå giöra, men
nu emädan iagh seer, dhe samma orden stå i hans scripto instickade,
nembl.
På hennes kinder måst ba’ roos och lillior groo,
fast kinbenen see uth, lijka som en skallot soo.1
Måst ey corall, rubin ok skarlakz fergan blekna
mot hennas läppars ferg, lijk åhlskin? hwem kan räckna,
så kan fuller omöijelligh annars wara, ähn att icke och delte ord måste
wara honom tillhanda gifne, men af hwilka dhe orden fälltes, minnes
iagh i sanningh intet; üy mädan iag sådant icke kunne förmoda, lade
iagh det icke på hiertat, så att iagh det minnas kan.
8. Hafwer denne oförskiämbde menniskian lempat denne sin
mall-tiose skrifft till min broder, på det sättet att han i sine werser
allude-rat på min broders piruk och klädningh, guarnerat med coleur de feu och
ponseau bandh, hvilken han in emot 14 dagars tijdh och ifrån den
dagen som det först för honom lystes bar, werserne lyda så:
Att håga Jungfrun [wäl], mått han ha gillie-kläder
hår-lufwa, bäfwer-hatt, der på en brokot fieder
som han på hufwud’ bär, och ligger titt på stråå,
seen allamodj band, coleur de feu, ponseau.2
9. Såsom icke sällsampt är, att en fästeman med ett och annadt
söker behaga sin brud, så hafwer min broder och så det cavalierement,
ehwad han hafwer kunnadt giort, och ehuru wäll det hafwer alltijdh
1 Texten har: »lijksom en skållad So».
2 De cit. verserna ingå som del i Lucidors satir över de från Frankrike
hämtade sederna beträffande klädedräkten, de calamodiska’ kläderna. Bland »all tokot
Gilie-Kuaal» var, särskilt för den fattige friaren, bekymret för moderna
»Gilie-Klä-der» ej det minsta. Alla friare måste söka prunka, efter som ju »jomfrufolket
mäst skåda hunn ( = hunden) efter Hare». För en fattig pilt har sådant sina
betänkliga sidor. — Denna anklagelsepunkt framfördes också inför kämnärsrätten.
Lucidor vill med ed betyga, att han aldrig sett eller känt Conrad Gyllenstierna
vid den tiden och så »myckit mindhre kunnat weeta, hwadh färga han dragit
hafwer». Där androgs också, att Lucidor med sitt tal om »hår-luwa», »bäwer-hatt»,
»liugar-ärmar» ete. paskillerat adelns dräkt och sålunda skymfat hela ståndet (se
Saml. dikter, kommeittaren s. 150 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
