Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiecks prosa och »Lycksalighetens ö». Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiecks prosa och »Lycksalighetens ö» 115
doch niemals, wie viel ihr wagt, wenn ihr ein Gefühl dem Worte
anvertrauen wollt! was lässt sich denn überall in Worten sågen? Ist
doch für vieles schön der Blick zu ungeistig und körperlich! —
O Brüder, Engelherzen, wie viel thörichtes Zeug wollen wir mit
einander schwatzen!»x
I det mäktiga samtalet mellan Nyx och Felicia i sagospelets
tredje äventyr återvänder oväntat samma tankegång i koncentrerad
och allmängiltig gestalt. Men tonen av lekfullt infall är totalt
försvunnen, och blott det strängaste allvar talar nu i N"yx’
straffande modersord:
Är Kärleken ej själens högsta lif? och är
Det högsta, öfverallt, ej evig hemlighet?
Än aldrig utan fara blef den anförtrodd
Åt ord; ja sjelfva blicken är ej andlig nog,
Att rent och heligt yppa det Osägliga!2
Vida trognare är förebildens stämningsläge bevarat på ett annat
ställe i sagospelet, där Atterbom, ganska närgånget, använt sig av
ett par betraktelser hos Tieck. Samtalet inom det estetiserande
sällskapet har under gripenhet pejlat smärtans hemligheter och
berör sedan det mänskliga drömlivet. »Allés, was wir wachend von
Schmerz und Eührung wissen, sagte Anton, ist doch nur kält zu
nennen gegen jene Thränen, die wir in Träumen vergiessen, gegen
jenes Herzklopfen, das wir im Schlaf empfinden. Dann ist die
letzte Harte unsers Wesens zerschmolzen, und die ganze Seele
fluthet in den Wogen des Schmerzes. Im wachenden Zustande
bleiben immer noch einige Felsenklippen übrig, an denen die Fluth
sich bricht.
Gewiss, fuhr Friedrich fort, sollten wir die Zustande des
Wachens und Schlafens mehr als Geschwister behandeln, wir
wür-den dann klarer wachen und leichter träumen. Suchen wir doch
am Tage mit der Phantasie auf diesem Fusse zu leben, und wie
viel könnten wir von ihr als Nachtwandlerin lernen, wenn wir sie
als solche mehr achteten und beachteten. So finden wir auch in
der alten Welt die Träume nicht so vernachlässigt, sondern aus
ihrén Ahndungen ging oft durch den Glauben der Menschen eine
glänzende Wirklichkeit hervor.»3
1 Schriften. Bd 4, s. 23, 24.
2 L. ö II, s. 159.
3 Schriften. Bd 4, s. 95, 96.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
