Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om källorna till vår yngsta rimmade rikskrönika 1452—1520. Av Georg Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om källorna till vår yngsta rimmade rikskrönika 1452—1520 139
käns behandling av händelserna t. o. m. Karl Knutssons död
tämligen kortfattad och icke så litet felaktig. Sturekrönikan 1452—1470
däremot har här en utförlig och avvikande framställning. Jag vill
särskilt fästa uppmärksamheten på olikheten i krönikornas berättelse
om slaget vid Har åker. Yngsta rimkrönikan — just här mera
utförlig — omtalar, att biskop Kättil och den med honom förbundne
Sten Sture hade låtit allmogen gömma sig i några lador vid vägen.
Därigenom förde man danskarna bakom ljuset ifråga om storleken
av den svenska styrkan. De upproriska svenskarna började striden,
allmogen rusade fram i det avgörande ögonblicket, och danskarna
drevos på flykten. — Sturekrönikan nämner ingenting om Sten
Stures anslutning till upproret, och stridsskildringen är här en helt
annan. Det berättas nämligen rätt detaljerat om hur danskarna
blevo överrumplade i en skog, »Hälleskogen», vilken de ämnade
genomtåga. — För tiden efter 1470 blir yngsta rimkrönikan mer
utförlig men utvisar fortfarande fullständig brist på
överensstämmelse med motsvarande Sturekrönika. Den senares karakteristiska
och pålitliga skildring av slaget vid Brunkeberg t. ex., har ej varit
bekant för den yngre rimkrönikans författare. Denne nämner
ingenting om de underhandlingar, som föregingo slaget och om vilka
Sturekrönikan utförligt berättar; vidare ingenting om flera
tillbakaslagna svenska anfall före det segerrika. Å andra sidan berättar
Sturekrönikan ingenting om gudstjänsten före slaget och ej heller
om bonden Björn, som röjer väg för riksföreståndaren. —
Sturekrönikan har i fortsättningen en skildring av stridigheterna mellan
Sten Sture och Axelssönema under 1480-talet, medan i yngsta
rimkrönikans motsvarande parti, som nämnts, så gott som uteslutande
beror 1487 års händelser. Men just här går yngsta rimkrönikan
utöver sin förmenta källa, i det att den har en f. ö.
anmärkningsvärd och egendomlig beskrivning på en återerövring av Kalmar,
som av Ivar Axelsson skulle ha upplåtits åt danskarna. I
Sturekrönikan finnas blott några antydningar om att Kalmar detta år
gått förlorat för Sten Sture men av honom återtagits.1 Slutligen
kan påpekas yngsta rimkrönikans ytterst knapphändiga berättelse
om ryska kriget. Om författaren haft tillgång till tredje
Sturekrönikans ingående skildring av detta krig, hade han säkerligen ej
nöjt sig med att meddela dessa magra notiser. — Det är sålunda
1 Se Klemming a. a. III, s. 108 f., 172 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
