Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almquists Sviavigamal. Av Hjalmar Sundelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 Hjalmar Sundelöf
Därmed slutas Inledn, och så kommer Håtuna Sagan, varefter
Sigtuna Sagan &c &c &c —
Märkes, att på grund av Sturlesons och Eddans utsagor om
Odins egenskaper, det övernaturliga kan då och då klart karakt,
förekomma, ehuru på ironisk grund. Det övern. står där då aldrig
såsom förf:s eller styckets egendomliga, utan ironiskt (refl.-dödande)
taget ur Sturles. och Eddastoffet.
Nu kan stoffet, anden och planen hava 2 olika, men bägge
fullt klara och verksamma tendenser l:o den negativa (hum. ir.
kom. &c) men alltid godm. och naiva (genom refl.-dödande), att
raljera över lärda framställningar [ j1 Edda forntiden 2:o
positivt, djupt, varmt, rikt poetiskt, som, ehuru utan allt anspråk
på faktisk vitterhet eller giltighet, visar fram sakerna så som de på
det hela gingo, men poetiserande.»
Vad Almquist här utvecklar, är ingenting annat än hans nya
estetiska åskådning, tillrättalagd för Sviavigamal. Utförligt
framlade han sitt program om dessa »bägge fullt klara och verksamma
tendenser» inom konsten, en negativ och en positiv, i den franska
avhandlingen om framtidens poesi, som han skrev för
Lundaprofessuren i november 1838. I Lingkarakteristiken (jfr sid. 154) fick
han ett lämpligt tillfälle att framhålla detsamma särskilt beträffande
de historiska skaldeverken. Ling hade ju varit den främste
förkämpen för fornsagornas popularisering, men han hade haft ett stort
fel: han hade ej varit poet »i egentlig mening». Almquist klandrade
hans stränga urkundstrohet: »Han tyckes icke hava förstått, att
den poetiska sanningen i sagan kan finnas fullkomlig och ren, fast
utan faktism. Tavlan av ett land, skildringen av dess seder, kunna
vara korrekt riktiga, om ock de personer, som omtalas, hetat
annorlunda eller aldrig funnits, ja, om själva de händelser, som berättas,
icke ens tilldragit sig. Det är på detta sätt dikt kan vara något
helt annat än lögn; kan stundom vara dess fullständigaste motsats
och sanningens bästa bundsförvant: den stora sanningens nämligen.
Ty viktigare och större är en ren intuition, en ren bild av ett helt
folks liv, rikt och sant framställd, än att veta om den föreställde
personen just hetat Oluf eller Ubbe; om han bott vid
Gripsholmsviken, eller vid Granfjärden.»2 — I Songes var Almquist inne på
1 Oläsligt ord.
2 Minnesfest den första april, sid. 16 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
