Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gottfrid Kallstenius: Två svenska bröllopsdikter av Jonas Rugman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Gottfrid Kallstenius
Alt gott så att till falle:
ufs Arfwingia ?iufwa /
Landzfrukt Alla handa/
Sundheet in til Undan
Jiwigt Lijf Gud gifwe.
Man torde med mycket starka skäl ha rätt att betvivla, att en
enda svensk på 1670-talet skulle ha kunnat åstadkomma en
drott-kvættstrof: därtill skulle ha krävts betydligt större insikter i den
isländska metriken och även betydligt större behärskning av de
poetiska uttrycksmedlen, än de svenska bröllopspoeterna förfogade
över. Eugman däremot hade skrivit inte så litet i denna svåra
form: 21 drottkvættstrofer på isländska av hans hand känner jag
till. Att författaren varit en person, som varit verkligt förtrogen
med den isländska skaldediktningens teknik, framgår väl även av
den omställning av den normala ordföljden, som 4:de versraden
uppvisar: »Alt gott så att till falle» (i st. f. »Så att alt gott till falle»).
Strofen är f. ö. alldeles regelrätt; första halvstrof ens rader äro
visserligen sjustaviga, men detta förklaras genom en upplösning i
vardera av l:sta och 3:dje (Edher, förutan) och en elision i vardera av
2:dra och 4:de {GtlMie och, så att). Allitteration och assonans äro
fullt oklanderliga, utom i det avseendet, att viörhendingen (första
assonansen i sista versraden) Lijf står i 2:dra versfoten i st. f. i
l:sta — men just den egenheten uppvisa flera av Eugmans
isländska drottkvættstrofer.
Allt som allt synes det mig av de här andragna skälen vara
lika klart, att Eugman skrivit bröllopsdikten till Andreas Giöding
och Johanna Christina Eudbeckia, som att han skrivit den till Jacob
Istmenius och Anna Böllja.
Sedan det ovanstående redan tryckts, har jag funnit ytterligare ett positivt
stod för Rugmans författarskap till den senare av de behandlade dikterna. De
underliga stavningarna mehera (t. ex. str. 4), tahal (t. ex. str. 5) ni. fl. måste springa
i ögonen på varje läsare. Nu finns i K. B:s isländska samlingar en av R.
verkställd och av honom egenhändigt nedskriven svensk översättning av Gudmundur
Erlendssons Lygara ljöÖ (Cod. Isl. Papp. fol. n:r 109). Där träffas bl. a. formerna
meher (företalet r. 11 och 17), tahal (str. 6) och tahalet (str. 2). Dessa stavningar
synas mig kraftigt bestyrka mitt antagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
