Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gottfrid Kallstenius: Kvasi-nordisk mytologi i äldre svensk dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvasi-nordisk mytologi i äldre svensk dikt 27
Såsom redan nyss nämnts, identifieras i Atlantican en hel rad
av delvis tämligen apokryfiska gudomligheter med »dhe latiners
Venus». Jag måste emellertid även citera en lista av »götiska» ord
ur Atl. I s. 30, vilka skola visa, att namnet Venus är av »götisk»
stain: 2Ben / Amiens eft & arnica. SSen/ Uxor, tefte Ulphila. SBenaê /
Ärnare. SBetijlap / Amicitia. 3Benffa£>aê / Amicitiam contrahere. 9Be^
nam’ö I Virgo defponfata. Söenapttter / SBenaptlter / Cupido. 2ßenltg /
Fa-miliaris. Sßena-btê / Venus Dea. 2ßän / Venuftus. Den av Rudbeck
här gjorda förvrängningen av det isl. vanadis till Venadis träffas
även på åtskilliga andra ställen i Atlantican (t. ex. II s. 47 och
571). Den upptogs i poesien av hans rättrogne son O. Rudbeck
d. y. i de redan nämnda parentalia över Ulrika Eleonora 16931,
till yttermera visso utvidgad med nybildningar som Wena-bild (i
ung. betydelsen cVenus’ avbild’) och Wena-bod (kärleksbudskap)1.
Av Fröjas långa synonymlista i Atlantican II upptog förf. i samma
dikt även Dej a2 och (med bibetydelse av kyskhet) Diana ~ Dia-mös.
Olof Rudbeck d. y. synes emellertid ha varit den ende, som i
dikten laborerade med dessa skott ur faderns blomstrande olympiska
örtagård.
Som bekant infor Stiernhielm i Hercules v. 98—102 och
174—179 Cupido under namnet Astrild. I sin »Vt-tydning» säger
förf.: Stftrtlb / i. e. Amor, Cupido, filius Veneris, femiemfatt af %\t I
bet är / Äärleef / øcfj tlb / eller elb / Ignis, q. ®ärleefê*@lb. Av dessa ord
och av det förhållandet, att namnet Astrild icke förut är anträffat,
torde man vara berättigad till den vanliga slutsatsen, att namnet
är skapat av Stiernhielm. Namnets form har vållat språkmännen
åtskilligt huvudbry — man skulle ha väntat sig en mera svensk
form (Asteld) eller mera isländsk (Astareldur eller dyl.) och icke
denna egendomliga hybrid. Men man överskattar nog då
Stiernhielms språkvetenskapliga samvetsgrannhet, vilken säkerligen icke
var nämnvärt större än Olof Rudbecks: han skapade ett namn, som
i hans tycke klingade väl och som dessutom hade den egenskapen,
att dess ena stavelse förde tanken på ett »götiskt» ord med
betydelsen cAmor’ och den andra på ett sådant med betydelsen cIgnis’
— ho vet, om inte helt enkelt det nordiska kvinnonamnet Astrid
1 Hanselli XII s. 49.
2 Ib. s. 39.
3 Ib. s. 49. Mina citat äro ur originaltrycket, men jag hänvisar här till
Hanselli såsom varande lättare åtkomlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
