Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström: Bidrag rörande Boetius de Dacia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Johan Nordström
rerum et circa modos significandi partium orationis generales
es-sentiales speciales et accidentales ... et circa omnem speciem
con-structionis et cansas eius . . . 70r slutar traktaten: . . . hec de
in-teriectione dicta sufficiant. Expliciunt modi significandi maiores.
deo gratias. Amen.
Man jämföre nu härmed, vad Thurot återger ur det
Parismanuskript, vari han vill se Boetius’ ’de modis significandi’.1 Av
början, f. 61, anföres: ’Secundum quod vult philosophus in primo
Celi. . . Difficultates autem que queruntur in gramatica sunt circa
significata partium orationis et circa modos significandi partium
orationis generales et speciales, essentiales et accidentales ... et circa
omnem constructionem et causas eius . . . Slutet f. 144V: ’ista ad
presens de coniunctione sufficiant. . . omnis scientie nostre causa est
Deus, qui est benedictus in secula seculorum. Amen. Expliciunt
questiones magistri Boetii super maius volumen Prisciani.’
Det råder intet tvivel om, att vi i Vatikanmanuskriptets Modi
significandi maiores ha framför oss samma traktat, som i
Parishandskriften kallas Questiones magistri Boetii super maius volumen
Prisciani och vilken Thurot riktigt bestämde såsom Boetius’ De
modis significandi. Detta torde vara tillräckligt ådagalagt genom
begynnelseorden, låt vara att några divergenser finnas, av vilka den
mest framträdande är ett typiskt avskrivarfel, föranlett av att
kopisten efter nedskrivandet av det första ’circa modos’ fått blicken på
det följande ’circa modos’ och fortsatt med ’significandi’ ete,
varigenom flera ord blevo överhoppade. Det förefaller därför, så långt
man nu kan jämföra utan att ha manuskripten i sin helhet till
hands, som om Parishandskriften vore mindre noggrant utförd än
Vatikanhandskriften.
Som man ser, äro slutorden olika. Förmodligen är detta att
förklara så, att den ena eller den andra handskriften är
fullständigare. Den vanliga dispositionen i dessa traktater synes vara den,
att de från Donatus övertagna partes orationis, nomen, pronomen,
verb, adverb, particip, konjunktion, preposition och interjektion i
tur och ordning undersökas i avseende på deras modi significandi.2
Utgår man ifrån, att ordningen i Boetius’ traktat är densamma,
kommer man till slutsatsen, att det är Vatikanhandskriften, som
1 Se föreg. not.
2 Grabmann, Mittelalterliches Geistesleben, s. 118; Thurot, Notices et extraits,
t. XXII, 2, s. 158.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
