Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 111
Även om Kristoffer varit så moraliskt undermålig, som han här
skildras (andra samtidiga källor nämna därom intet), borde förf. i
sanningens namn dock framhållit den lojalitet och hänsynsfullhet
Kristoffer — i bjärt motsats mot sina föregångare och efterföljare —
under sin regering visade mot Sverige, egenskaper som erkännsamt
noterats också av svenska historici.1 Som den bästa
sammanfattningen rörande detta citerar jag här några rader av en av de
främsta forskarna i denna periods historia, Kr. Erslev (Danmarks
Eiges Historie II, s. 484 £.):
Unionsstyrelsen fik i Kristoffers Tid en helt anden Karakter end
den havde haft tidligere, og særlig över for Sverige optraadte Kongen
med en Hensynsfuldhed, som stod i stor Modsætning til, hvad Tilfældet
havde været i Erik af Pommerns Tid. Efter sin Kröning i 1441 blev
han i Sverige et helt Aar igennem og red i denne Tid efter gammel
Skik sin Eriksgata. Ved Nytaarstid 1444 kom han ätter til Sverige
og blev her næsten hele Aaret ud; et nyt Besøg aflagde han i 1446,
denne Gång ledsaget af sin unge Hustru. Og naar Kongen selv var
fraværende fra Eiget, indsatte han en Styrelse af indfødte Mænd . . .
Sine Hofembedsmænd valgte Kongen udelukkende blandt Rigets
indfødte, og heller ikke i Lenene indtrængtes der nogen Dansker eller
Tysker; svenske Rigsraader og Lagmænd sad i Retten paa Kongens
Vegne. Der sloges regelmæssig og god Mønt, mærket med Sveriges tre
Kröner; Lovgivningen skøttedes godt, og Kristoffers Navn er bl. a.
knyttet til en Förnyelse af Magnus Eriksøns Landslov.
Förutom att krönikeförfattaren varit hänsynslöst partisk för Författaren en
Karl Knutsson och mot hans vedersakare, kunna vi också ur Karls- klerk.»
krönikan utläsa ett annat faktum. Enligt mitt förmenande griper
man nämligen knappast fel, om man säger, att författaren måste
ha varit en klerk. De många religiösa — eller snarare gudliga —
talesätten tyda bestämt därpå.
Det är först och främst sådana, som äro avsedda att framställa
Karl Knutsson som en man av innerlig fromhet och stark
gudsförtröstan, som ofta — man känner sig frestad säga: alltför ofta —
tog sig uttryck i ord.
Efter att ha skildrat på vad sätt marsken först mottagit Erik
Pukes fejdebrev2 fortsätter krönikan (v. 3596 ff.):
* Se t. ex. Schück, Svenska folkets hist., I: 2, s. 221 f.
2 En skildring, som jag vid min karakteristik av Karl nedan återkommer till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
