Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 113
tha var jw thz hans fulla akt
at sta mot konungen mz al sin makt
och trodhe jw fullelica wara gudz vilia
at konungen sculle fra riket skilia.
Att marsken i sin kamp mot konungen skulle hå några som
helst egna intressen att bevaka, därom ger förf. aldrig den ringaste
antydning. I stället framhåller han honom såsom den oegennyttige
och gudfruktige man, som framför allt söker förstå Guds vilja och
sedan göra den till rättesnöre för sitt handlande.
Sedan han förstått, vad som är Guds mening utbeder han sig
emellertid, som den fromme man han är, innan han handlar, den
Högstes bistånd. Så vid just nämnda tillfälle (v. 5580 ff.):
Sidhan tenkte marsken mz sich
vppå herra cristierns falska swik
och badh gudh jnnelica j then vanda
sich väl visa ther mothe stånda.
Detsamma är också förhållandet något tidigare, när han fått
underrättelse om att Nils Stensson och Karl Kristiernsson
provian-terat sina borgar i Östergötland och öppet sagt, att de ville sätta
sig emot honom. Krönikan säger, att då marsken hörde detta
(v. 5491 ff.),
illa honom thz behagha
och badh äter gudh jnnelica om nadhe
at hielpa honom aff then wadhe
Swa och hans modher mille
at hon honom störkia ville
Swa och sancti örian then riddare värdh
at hielpa honom j then färdh.
Vid en senare redigering av krönikan (se nedan!) ha de två sista
raderna strukits av redaktören, som — ej utan skäl — ansett de
återstående raderna fullt tillräckliga att framhålla marskens stora
fromhet.
Att en man, som så flitigt umgås med sin skapare, också har
en vilja, som stämts i harmoni med hans, är ju ej så underligt.
Det är alltså fullt i sin ordning, när författaren, efter att ha
redogjort för hur marsken utsänder sina män för att med list och våld
sätta sig i besittning av drotsen, fortsätter (v. 5626 f.):
8 — 273. Samlaren 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
