Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 133
socknar i Kalmar län (.1 œ, 9 stockholms-e). I det förra länet visa
f. ö. 18 listor e-form och 1 diftong1, i det senare 13 e- och 3 i-iorm
(Kristvalla och Bäckebo i N. Möre och Madesjö i S. Möre h:d). I
Kronobergs län råder e-form utom i s. delen, där e diftongerats.1
Av de stora öarna i Östersjön följer Öland också i detta fall
götamålen, såsom framgår av H. Lindroth, Ölands folkmål (Göteborg
1926), s. 1892, medan Gotland (liksom i fråga om formen sätte)
ansluter sig till de uppsvenska målen.3
Beträffande de forna danska landskapen visa beläggen från
Skåne merendels i-form. Så Skytts, Oxie, Bara, Eärs härader i s.
Malmö län och Ingelstads och Gärds härader i s. Kristianstads län.
Däremot ha Onsjö och Frosta härader i n. Malmö län och V. Göinge
i n. Kristianstadstads län fresta1. Detta gäller även de få beläggen
från Halland: Träslöv, Himle h:d, och Ljungby, Faurås hid1. Även
Wigforss, Södra Hallands folkmål, har i sina talrika belägg (s. 105)
blott; e-vokal.
Ett rim, som även är av vikt för bestämmande av redaktörens tvika.
språkliga miljö, är det v. 8629—30 förekommande twika : wika.
G. Bergman har i en artikel »Prefixet tve»á påvisat, att formerna
tvi-, tvika (f. tve-, tveka) i nuvarande tid äro utmärkande för
uppsvenska och norrländska dialekter, varjämte de förekomma i delar
av Dalsland och Bohuslän. Den nutida gränsen mellan tve(ka) och
tvi(ka) i östra Sverige utgöres enligt Bergman i stort sett av
Mälaren. Det enda undantaget — tvihack efterslåtter — från Ornö i
Södertörns skärgård »bekräftar endast regeln, då Södertörn ju ofta
visar viktiga överensstämmelser med Roslagen».5 Vad beträffar
Sverige väster och nordväst om Mälaren har Bergman några belägg
på e-former från Värmland, men inga från Västmanland. Då han
från just detta landskap anför de flesta i-formerna — ej mindre
än 5 ur skilda källor — antaga kanske en del av hans läsare, att
tvi(ka) här är allenarådande. De som känna till källorna, göra
emellertid sina reflexioner. Blumenbergs av honom citerade ordlista
är nämligen uteslutande hämtad från Norbergsmålet, således just
det mål, som Brates meddelande rör. Även Lefflers artikel behand-
1 Enligt meddelande av fil. lic. Gunnar Hedström.
2 De tre å nämnda ställe citerade socknarna (Bredsättra, Sandby, Ås)
representera lika många av öns dialektområden, Ini. s. 7.
3 Enligt uppgift av fil. lic. H. Gustavson.
4 Arkiv f. nord. filol. XXXVII, 160 ff.
5 A. a., s. 161.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
