Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 Erik Neuman
En tredje språklig överensstämmelse mellan hand 7 och
diplomen är formen hwasJce ’varken’, som återfinnes i diplomet Stockholms
slott 1453 2% och hos hand 7, där jämte denna form (v. 6725) även
förekomma hwasken (v. 6759), hwarske (v. 6006, 6267, 6870), hwarken
6117. Enligt Smedberg (a. a., s. 25) skulle hw asken i nutida dialekter
blott tillhöra götamål och sydskandinaviska mål. Då uppgiften av
språkliga skäl föreföll mig ytterst osannolik — ett hwatke bör väl
i de flesta dialekter utveckla sig som ett matker ’mask’ — har jag
gjort en liten undersökning.
Formen hvazke o. d. förekommer både i Södermannalagen och
Kristoffers landslag. I handskrifter av sistnämnda lag finns t. o. m.
formen hvasken med vidhängt n. Två av de av Söderwall upptagna
diplomen med ^-former, äro likaledes uppsvenska: n:o 351, Telge
1403 29/ß, Väpnaren Johan Karlsson i Bornö ger sin hustru i
morgongåva halva gårdarna Bornö, Näsby och Ladvik; n:o 624, Sundby
1405 12/8, Katarina Erengisladotter stadfäster sin förste mans Sigge
Bruns gåva av jord i Alby, Vårdinge s:n, Öknebo h:d, till
Strängnäs domkyrka. Det skulle i betraktande av dessa belägg vara
egendomligt om formen vaske(n) ej förekomme i moderna uppsvenska
dialekter.
Prof. Hesselman har vid min förfrågan om upplandsdialekterna
meddelat, att både i äldre tryck och i moderna uppteckningar
finnas uppländska former, som gå tillbaka på ett hwa(t)ske. Att
detsamma gäller också om en del Sörmlandsdialekter, tar jag för givet,
ehuru jag hittills för Sörmland ej kunnat finna annat än hvar sken.1
Formerna wele a. sg. ’vilja’ v. 6122 hos hand 7, godwelia obl.
kas. i diplomet Stockholm 1453 10/6, wener (3 ggr) i Älvsborg 1454
29/i samt ömnidh ’ymnigt’ (v. 5831, 6143), rögte ’ryckte’ (v. 5961),
bössa2 (v. 6114), till vilka ö-former jag ej funnit något motstycke i
diplomen, komma att behandlas i det följande.
En form, som har en starkt uppsvensk karaktär, är det i
diplomet Stockholms slott 1453 2% förekommande Mön. Vad
lagsvenskan angår, förekommer formen blott i textcodex av Upplandslagen3,
och för medelsvensk tid är den ej belagd av Söderwall i hans
ordbok. Beträffande nysvenska dialekter har Hesselman, Uppland II,
s. 508, påpekat dess förekomst i gästrikskan och i s. Dalarnas
1 Så G. Eeicssons ordlista (Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria,
h. 1—4) och ordsamling från Tunaberg i Jönåkers h:d å Uppsala landsmålsarkiv.
2 Jfr bossan 6116, bossar ’bössor’ 6120.
3 Också hiøna förekommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
