- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 8. 1927 /
150

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150 Erik Neuman

med Laurentius Andreæs närstamning från Västmanland, i det
Lindqvist påpekar, att formen där ännu finnes i nordöst i Västanfors.
J. Palmer, Reformatorerna och översättningen av Nya testamentet,
Arkiv f. nord. Biol. Bd 42, s. 179, tycks däremot vara benägen att
förklara den, åtminstone delvis, inkommen genom de danska sättarna
och hänvisar i sammanhang därmed till formens ringa utbredning
på västmanländskt område: »Pret. wort är belagt endast från
Västanfors, alltså på gränsen mot Dalarna, men det är ju möjligt, att
det tidigare haft större spridning än nu.»

Det är sant, att formen, när Lindqvist skrev sin avhandling,
ej var känd annat än från Västanfors. Emellertid kan den nu,
tack vare den västmanländska dialektforskningens framsteg, citeras
ytterligare från Karbenning och V. Våla.1 Den finnes också, vilket
Palmer ej observerat, upptagen av Isaacsson, S. Fjärdhundralands
folkmål (s. 149) för Tärna s:n i Simtuna h:d.

Om o i wort hos hand 6 skulle ha ljudvärdet å, tillhör formen
i nutida svenska dialekter såväl Sörmland som Uppland. Den
upptages av T. Ericsson, Södermanlands folkmål, s. 84, bland sådana
former, som förekomma »över större eller mindre områden» av
landskapet. Vad Uppland angår, återfinnes den i tryckta arbeten
åtminstone för Skuttunge2 och Björklinge,3 varjämte den i den
otryckta Upplands-ordboken finnes belagd för Åkerby och
Bladåker.

I ordsamlingar i ULM A har jag vidare funnit den för V.
Färnebo i ö. Västmanland (vot~vat) och för Stora Tuna i södra
Dalarna, ty i frasen: ta vst fsl jör œ da ’jag är väl tvungen göra
det då’, bör väl vst snarast tolkas som en preteritiform av ’varda,
bliva’.4 Den anföres också av L. Levander, Dalmålet I, s. 255, not
53, med rent eller ö-haltigt å-ljud från Sollerön, s. Venjan, Orsa
och Skattungbyn.

Som vi se, har formen stor utbredning på uppsvenskt område,
men den förekommer, så vitt jag vet, nu ingenstädes i
götamålen.

Vad medelsvenskan angår, citeras wort o. d. av Söderwall endast
ur Medeltids dikter och rim (SFSS, bd 25), styckena Riddar Paris

1 Så i ordsamlingar i ULM A.

2 E. Grip, Skuttungemålets ljudlära § 40 a. 1 (Stockholm 1901).

3 E. Grip, Skuttunge- och Björklingemål, Sv. landsm. XVIII: 3, s. 86.

4 Jfr Söderwalls ordbok varpa 11) »blifva el. vara nödsakad, skola måste»
med exempel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:26:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1927/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free