Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Erik Neuman
iser-t (’i sär det’); behöver-t; bygge-t, bäre-t, lässa-t (’lassa det’), gjorde
di-t, vre di-t, på-t (2 g.), dra-t, i-et, men opp-e, i-e, på-e.
I västra delen av Värmland tyckas nu ej finnas några
en-klitiska former med tf-bortfall. G. Kallstenius, som i Värmländska
bärgslagsmålets formlära1, s. 42 anm. 8, nämner, att enklitiskt ’det’
efter vokal och r reduceras till -tf (typerna ta-t ’taga det’ och läser-i),
har sig ej bekant något tf-bortfall. Lektor Kallstenius har dock gjort
mig uppmärksam på att L. F. Dahlgren i dikten Skräddern å
Skomakern2 rimmar store: tror-e* (’tror det). Ehuru Dahlgren —
enligt lektor Kallstenius’ uppgift — i allmänhet har ur dialektal
synpunkt goda rim, kan man ju ej alldeles förneka möjligheten av
att rimmet kan vara ett nödrim eller influerat av författarens vistelse
i uppsvensk miljö. I varje fall tyckas tf-formerna nu vara enarådande
i värmländska bergslagsmålet.
I betraktande av de nutida gränserna för tf-bortfallet kan man
knappast förlägga hand 6:s språkområde sydligare än till
Mälarbäckenet.4 Det torde emellertid — åtminstone i detta fall — vara
förhastat att tro, att gränserna under tidernas lopp ej skulle ha
förskjutits.
Det är ju egendomligt, att tf-bortfall i typen såg-et ’såg det’
kan förekomma först i Närke och Sörmland, under det tf-bortfall i
typen huset anträffas redan i n. Väster- och Östergötland. Snarast
skulle man väl väntat, att gränserna för tf-bortfall i de båda typerna
(som ha samma accent) en gång sammanfallit. Apriori är det ju
mycket troligt, att starka dialektströmningar skulle gjort sig
gällande just i fråga om ändelserna.5 Om dylik påverkan skett från
dialekter med -tf bevarat i typerna hus-et och såg-et på andra, där
-tf i dessa typer redan övergått till ef eller rentav bortfallit, är
långtifrån säkert, att inflytandet skulle bli lika starkt inom bägge typerna.
Mycket möjligt är, att det i en del av de påverkade dialekterna
kunde resultera i motsättningen hus-e: såg-et.
I Styffe, Bidrag till Skandinaviens historia, bd 5, har jag i en
1 Sv. landsmålen, 1907.
2 Viser på värmländske tongmåle (3 uppl. 1914), s. 68.
3 Å ja väsch, sa Anna, den saka ä klar,
att int kan du dans’ mä di böxaan du har,
för hola på knäa ä nästa för store. —
Dä har du allt rätt i, sa Jon, å ja’ tror’e.
4 Former som hdller-e förekomma ju enligt T. Ericsson ej ens i Sörmland.
5 Jfr t. ex. med avs. på försvagning av ändelse*;øÅ;a/erna H. Geijer,
Tilljäm-ningens och apokopens utbredningsvägar (Sv. landsm. 1922, h. 1), s. 74.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
