Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Erik Neuman
ej var utrikes, mest ha vistats i sin hembygd Småland eller i
Östergötland. Om man ej vill tro, att formerna härröra från hans
talspråk, tvingas man till antagandet, att de uppsvenska formerna på -d(h)
vid denna tid vunnit sådant burskap inom svenskt skriftspråk, att
det föll sig naturligt t. o. m. för sydsvenskar att använda dem.
Ett dylikt antagande tror jag emellertid, att man drager sig för.
Så oerhört än gränserna för tf-bortfallet måste ha förskjutits,
om formerna i biskop Ingemars och Hemming Gadhs brev
representera brevutfärdarnas talspråk, tror jag ej, man har rättighet
att direkt förneka möjligheten härav. Detta så mycket mindre, som
dels vissa meddelare (se ovan!) observerat, att tf-formerna i våra
dagar äro i framryckning, och det dels sedan länge varit känt, att
åtskilliga andra sydsvenska dialektdrag (såsom t. ex. skorrande r)
vunnit terräng norrut.
Dubbelskrivningar av vokal, som — åtminstone somliga av
dem — ur lokaliseringssynpunkt böra tillmätas betydelse äro de,
som återfinnas i iviiste1 (: liste) ’visste’ v. 4643: 3, wiiste v. 4679, luste
{iwtste) list’ v. 5257, {forwiste:) Miste v. 9146, 9381 f., Hist (: frest)
v. 9468; Jiaalss (’hals’): faalss (’falskhet’) v. 6684 f., lioors ’häst’ v.
8088, fraam ’fram’ v. 9031, aan pr. ind. 3 sg. ’unnar’ v. 6672, htvaas2
’vassa’ v. 8633.
För att börja med formerna viiste, Hist o. d. förekommer ju
nu lång vokal framför -st i de uppsvenska målen. Västerut
förekommer det i Västmanland (också i Örebro län)3, och österut i
Sörmland.4 Tyvärr har T. Ericsson ej alls några uppgifter om dess
utsträckning åt söder, men enligt meddelande av fil. kand. G.
Liljefors torde exempel på vokallängd i denna ställning saknas
åtminstone i Björkvik i söder. Då det är ett typiskt uppsvenskt drag,
är ju troligt att det i likhet med andra dylika i Sörmland har en
nordöstlig utbredning.
Formerna haalss, faalss, böra i nutida svenska folkmål motsvaras
antingen av has, fas, med lång vokal och l-(l-) bortfall framför s eller
av haSi faSi o. d., med lång vokal -I- supradental eller kakuminal.
Former med ^-bortfall förekomma nu ej sydligare än i Dalarna5,
former med supradental däremot både i Västmanland och Uppland.5
1 Jfr westen ’visste han’ v. 9345.
2 Thera dalapila waro sa h. forsan (’voro så vassa i sanning).
8 L. F. Lefflee, Anteckningar om Västmanlands folkspråk, Sv.
fornminnesföreningens tidskrift II, s. 39 f.
4 T. Eeicsson, Södermanlands folkmdl, s. 73.
5 Neuman, Vokalbalansen a:á, s. 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
