Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 165
(Bamsberg, Ljusnarsberg) förekomma e-former, som äro normala för
de uppsvenska folkmålen (a. a., s. 29).
Vad skywtit beträffar, har J. Lundberg, Studier över andra starka
verbalklassen i nysvenskan (Lund 1921), s. 110 f. och passim,
uppvisat, att utjämningsformerna sJcöto(<sJcutoJ, pret. pl., sJciutin(<sJcutinJ
partie, pret. först1 möta i urkunder från Mälarområdet, där
formerna finna sin naturliga förklaring i de dialektala förhållandena.
Av de participformer med -zu-, som Lundberg (efter Söderwall)
anför, äro två hämtade ur Stadga för ett S:t Görans gille2 (från
1500-talet men i avskrift från slutet av 1600-talet), i vars språk
förekomma flera uppsvenska drag. Så i för y i divan adj. a. sg. m.
’dyr’, ölipno a. sg. f. ’olydnad’, ixe a. s. f. ’yxa’, sistrom d. pl. ’systrar’,
stirhia inf. ’styrka’; torino a sg. f. ’tunna’ 2 g.; tüsetther partie, pret.
m. ’tillsatt’.
Den tredje citeras ur n:o 47 i Styffe, Bidrag t. Skand. hist. V,
ett brev av Sten Kristiernsson Oxenstierna till Svante Sture, Hossmo
1505 18/8. Brevet verkar f. ö. daniserande med former som
JBleghins-fare ’Blekingsbor’, teslighis ’desslikes’ m. fl., men formen sJciwthen
vittnar för att också brevutf ärdarens språk kommit till sin rätt.3
Om hos hand 6 finnas otvetydiga uppsvenska språkdrag, så
finnas där emellertid också former, som i närvarande tid tyckas höra
hemma i åtskilligt sydligare trakter.
Så mongahonde ’mångahanda’ 5181, vonda obl. sg. ’vånda’ 5192,
wonda (obl. sg.): (til . . .) Unda 6548 f., 9119 f., 9161 f., wonda n. sg.
(: anda) 6582, (bestanda:) wonda obl. sg. 6681, wonda obl. sg. (: a handa)
9349, (lande :) wonde obl. sg. 8572.
Om å för riksspråkets a framför -mm (< mb) och -nd anmärker
T. Ericsson, Södermanlands folkmål, s. 84, att a förekommer i norra
och östra delarna av landskapet4 »mot á-ljud i södra, inre ock
särskilt västra Sdml. i några hithörande ord.: band, hand, sand, ?grand,
ande; hamm, -a, lamm, -a, damm, -a, sg. Egendomligt allmänna äro
ånn and, åen andedräkten, andra träsko kälkar.»
Västerut förekomma former som bann ’band’, hann ’hand’
knappast nordligare än i Närke och Nora s:n av Västmanland5
1 Ej sällan på 1600-talet.
2 Av Klemming utgiven i Småstycken pä fornsvenska 1 (SFSS).
8 Det är ju en Oxenstierna till Salsta i Uppland, vi här hå att göra med.
4 D. v. s. just de delar som i allmänhet uppvisa uppsvenska dialektdrag.
5 ßedan anmärkt av L. F. Leffler (Fornminnesföreningens tidskr. Il, s. 37).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
