Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 169
(Uppsala hösten 1511, Lasse Andersson till Svante Sture), som
förutom formerna wi tilscreffue, wii .. grepum pret. pl., dre ff widh sup.
också uppvisar förledhen, som torde vara lån från lågtyskan1, och
n:o 383 (s. 1. i okt. 1511, Bengt Laurensson på Frötuna2 till Svante
Sture): reffw pret. 3 pl. ’revo’ samt geffwith sup., wth geffwen part.
pret., vilka senare former (se ovan) kunna vara analogiformer3 efter
presens, gewer, som också förekommer.
Med tillhjälp av ovan formulerade ljudregel förklaras också
enklast det av Hesselman, I & Y, s. 161, ur Gustav Adolfs
egenhändiga brev citerade sier ef wen, samt e-formerna i Bibeln 1541 :
bescreffuen (a. a., s. 160 not 1), bedreffuit, bleffuen och de många
exempel på bleffuen, blefuet, som Hesselman (s. 162) konstaterar hos
uppsvenskar.
Det är också möjligt, att det i riksspråket väl uteslutande
litterära ordet treven, som Hesselman (s. 163) anser vara en efter de
synkoperade formerna (trevne o. d.) uppkonstruerad skriftspråksform,
exemplifierar en sporadiskt även i mellansvenska och uppsvenska
dialekter förekommande ljudlagsenlig utveckling.
Ordet förekommer ja i allmänhet i dessa dialekter under
formen triven (a. a., s. 107 f.), men e-formen saknas ej heller. I
uttrycket han äy treven ’han är trevlig’, meddelat4 från Lerbäck s.
om Hallsberg i Närke, kan ju tänkas påverkan i senare tid från
riksspråkets ’trevlig’, men detta kan näppligen vara fallet med det
från Lännäs (i samma landskap vid gränsen till Sörmland) meddelade4
Tcoa a treven te å äta ’kon är matfrisk’ (»i utdöende»). — Formen
förekommer dock ej blott i Närke. Också från Kung Karl i s.
Västmanland uppgives5 såsom ett genuint folkligt uttryck han a
treven te å äta, använt om hästar och andra djur. Likaså har jag
i en ordsamling i ULMA från Huddinge i Sörmland någon mil s.
om Stockholm funnit frasen han e treven te villa ha i sej.
De anförda exemplen stödja min på det medelsvenska materialet
grundade hypotes. Att vi ej nu — såvitt jag vet — i uppsvenskan
och mellansvenskan finna former som drevit, blevit sup., dreven, ble-
1 Hesselman, I & Y, s. 163.
2 I Uppland.
3 Att dylika former förekomma i uppsvenskt talspråk på 1600-talet, framgår
av ett exempel ge/vit, anfört (utan kommentarer) av E. Wessén, Några anteckningar
om språket i »Agneta Horns leverne-» (Nysv. Studier 1926, s. 39).
4 Av fil. stud. S. Thornell.
5 Av fil. stud. T. Olssön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
