Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Utbrottet av Tegnérs sinnessjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utbrottet av Tegnérs sinnessjukdom 9
varje fall följde han Ekströmer till Stockholm. I Tegnérs ord om
Ekströmer, som han i föregående brev ofta nämner med beundran
och tillgivenhet men som under sjukdomstiden skulle bli föremål
för hans måttlösa förbittring, framlyser hans dyrkan av den
manligt självständiga personligheten. Det är typiskt för honom att
koncentrera hela sin varma beundran på en enda, bredvid vilken
alla andra te sig som föraktliga nulliteter. Visserligen är det
plågsamt att bevittna, hurusom denna starka, rika själ och lysande
intelligens omtöcknas och dukar under för övermäktiga krafter, men
det är dock välgörande att se, huru enstaka karakteristiska drag
av Tegnér från hans krafts dagar kvarstå obrutna mitt i det
allmänna sammanbrottet, låt vara att önskningar och idéer stegras till
förryckthet och oresonlighet.
Heurlin har — antagligen med tanke på adressaten — givit
sitt brev karaktären av en sjukjournal. I allt väsentligt
sammanfaller hans skildring med den beskrivning av sjukdomsutbrottet, som
Reuterdahl lämnat i sitt ovan citerade brev till fru Molbech. Man
får av båda dessa skildringar av ögonvittnen ett bestämt intryck
av det cyklothyma i Tegnérs lynne och psykos. Jag går ej
närmare in härpå. Det är överflödigt efter Gadelius’ analys i
Skapande fantasi och sjuka skalder. Hans karakteristik av Tegnér som
manodepressiv övertygar. Endast under den första ungdomstiden
(till omkring 1806) företer Tegnér schizoida drag med sin nästan
oföränderliga attityd av melankolisk, inbunden enstöring.1
Enligt Heurlins brev fantiserade Tegnér under de första
sjukdomsdagarna om en resa till Rom. I dessa hans fantasier ligger
det frö fördolt, som med tiden växte ut till det ståtliga poemet
Afsked till vännerna i Norden. Anslaget lyder:
Jag far ifrån Er, här är mig för kallt,
för grå är himlen och för oskönt allt.
Han längtar till Södern och i första hand till Rom:
1 För att undvika misstydning må här framhållas, att ordet schizoid här icke
tas i betydelsen av något onormalt utan endast användes för att karakterisera —
detta i anslutning till Ernst Kretschmer, som i sitt arbete Kroppsbyggnaden
och karaktären (Sv. övers. Sthm 1926) utsträckt begreppen cyklothym (cirkulär,
cykloid, manodepressiv) och schizoid (schizofren) till att gälla alla människor, även
normala, och låtit dessa termer beteckna två lynnestyper i största allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
