Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Utbrottet av Tegnérs sinnessjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Sven Cederblad
För sina Skandinaviska Sagor är han också beredd att göra en
tur till Norge (se brev till Beskow den 24 juli 1841!).
Sista avdelningen av Besminnen, koncipierad under resan
Stockholm—Schleswig men enligt min mening (som motiveras nedan)
nedtecknad först i Schleswig under oktober 1840, visar, hur hans
planer växa.
»Båt och Saga gå sin gång.» En svag skymt synes av
Bornholm »midt i hög och skummig sjö», och denna glimt är
tillräcklig, för att Ingemanns Bornholmska Eventyr och bilder från
hedna-tida sjöslag skola rullas upp, men, tillägges det,
Deras sagor i romantisk Anda
komma Er ej nu tillhanda.
»Ej nu!» — kanske man kan underförstå, att de äro att vänta
framdeles.
Slutpartierna skildra ett besök i »Saxos stad» och en färd över
Eonneberga högar till Sireköpinge. Härmed lämnar resan
verkligheten och styr in i minnets och fantasiens länder. Tegnér gjorde
veterligen ingen avstickare till Lund och i varje fall inte någon
färd till Martina von Schwerins hem. Däremot stämmer resrouten
med den, som Tegnér för sig utstakade i sitt ovan anförda brev till
Brinkman (från Schleswig den 28 oktober 1840). Han förklarar
där, att han tanker resa hem över Lund till Växjö, och fortsätter
i samma andedrag: »Det förstås af sig sjelf att jag helsar på
Martina.»
Men om slutpartiet av Besminnen också fått sin slutliga
utformning i Schleswig, hade nog Tegnér i sin upprymda
sinnesstämning under resan — han var ju enligt Marin »öfver förmodan
treflig» — redan huvudet fullt av sina gigantiska diktarplaner.
Särskilt böra hans tankar ha kretsat kring Gerda, den ännu
ofullbordade poetiska berättelse, vars händelser spela i medeltida,
omväxlande svensk och dansk miljö, som han skulle ta itu med i
Schleswig men vars brottstycken han icke skulle ha kraft att
sammangjuta till ett helt. När han i Besminnen med rörelse kommer att
tänka på Lundagård och Helgonabacken, stiga skuggorna fram ur
det förflutna:
Stora skuggor likväl vandra der.
Valdemar och Absalon och Gerda
bättre sångare, än jag är, värda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
