Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eleonore Bruno: En nyfunnen version av Tegnérs »Nyåret 1816»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Eleonore Bruno
Den ursprungliga Hs. C (av Elof Tegnér-dikten) har följande
rader (l37 o. f.):
Se redan sänks din sol och dagen grånar.
Kom låt oss kämpa uti aftonrodnan,
dag är det nog dock än att vinna slaget.
I Svea gäller det, liksom i agitationsfragmentet, en kulturkamp.
Inga citat erfordras för att påminna om, hur den stora straffsången
var riktad mot den fördärvbringande imitationen av det utländska
— mot »Söderns veklighet». I fragmentet heter det:
Ack, allt det galna införs utifrån
fast kraft och klarhet inom landet vexa.
Redan i Svea har Tegnér, då han hänvisar till stormaktstidens
svenskar, jämställt krigaren med skalden och forskaren:
Med samma djerfva, mod han tänkte som han stred,
och manligt dristig, fri, af ingen fördom fången,
steg djupt i forskningen och höjde sig i Sången.
I Hjelten har han i några oförgätliga rader om inspirationens
makt åter sammanställt de tre:
Skalden, tänkaren och hjelten,
allt det herrliga på jorden
verkar blindt, som anden vill.
Samma förening av krigare, tänkare och skald är det Tegnér
åter vill se på sin sida i striden 1816, om än valplatsen denna
gång uteslutande är kulturens, och bilderna från krigarlivet, på
grund av situationen, stundom fått en medeltida färg. Stundom
återkalla de dock i minnet Tegnérs hänförda glädjeutbrott efter
underrättelsen om Napoleons återkomst från Elba: Den vaknande
örnen. I apostrofen till Leopold manar han denne att plantera sin
fana högt och tillägger:
— — — — — låt den hvifta
sin örnevinge uti Nordens solsken.
Tidigare i dikten har det hetat:
Ack der är mången än som kunde rädda,
men hvarje örn bor enslig på sin klippa
och sväfvar sorglös från dess höjd och badar
sitt breda hjeltebröst i solens strålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
