Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eleonore Bruno: En nyfunnen version av Tegnérs »Nyåret 1816»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En nyfunnen version av Tegnérs Nyåret 1816 105
Om tanken, »den frie Gudason», säger han, också med en bild
från samma föreställningskrets:
Som Nordens himmel var dess tanke klar
från bergens höjd dess skarpa ögonpar
Såg genom himlen och utöfver jorden.
I Den vaknande örnen kallar han reaktionens politici för
»korparnas här»; i fragmentet 1816 benämner han de skuggrädda:
— — fjäderfän an skrikande der nere,
och fortsätter:
och tusenfaldig all dess svarta yngel
far upp och skymmer solen med sitt moln
och döfvar örat med sitt hesa läte.
Parallellen är tydlig. »Dagens politik» är i Tegnérs ögon,
såsom det heter i brevet till Leopold1, icke »något annat än en
öfversättning af dess metafysik». — »Verlden är fri, och korpen är
hvit», hette det i Nyåret 1816.
Stridshänförelsen i breven och diktfragmentet har dock, som
jag* förut påpekat, ingen motsvarighet i nyårshälsningen, men väl
finnes den i Svea, där inspirationen för sångaren rullar upp en
framtidssyn i segerglans. En dylik vision avslutar ock det
polemiska fragmentet. Här är det »Konstens Genius», en apollonisk
gestalt, som bringar seger åt »sina svurna». Denna nyklassiska
bild, som Tegnér konsekvent genomfört vid diktens omarbetning2,
har emellertid i den ursprungliga versionen fått vika för bilden av
en straffande sankt Mikael, som kämpar mot tidens drake och till
sist, såsom en apokalypsens ängel, i triumf återvänder till sin
himmel, under det att världsrymden fylles av hans vingars dån:
Gif akt! Han vredgas. Ren, St. Michael lik,
står han på Drakens rygg och borrar lansen
djupt i dess lunga, trampande på svansen
och skrattar bittert under Trollets skrik.
Från gyllne harpan segersången klingar,
på skölden stråla i odödlig glans
de stora namn en narrhop nu förringar:
kring hjessan sätter han en eklöfskrans
och far mot himlen hän på breda vingar.3
1 Jfr sid. 100!
2 Jfr Ny krit uppl. II: 190—191!
3 Ny krit. uppl. II, kommentaren till Elof Tegnéry sid. 511.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
