Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Henry Olsson
hos mig. Jag war warm, häftig och obändig. Hedborn hvarken kylde
eller stillade. Jag hade alltid haft Religiositet. Jag började tänka på
Christendomen. Jag gick denna tiden flitigt i Kyrkan. Min stämning
blef andligare men Asakraf ten lågade ännu alltid i mitt inre, tillika
med Wördnaden för Ling som jag dyrkade som en äkta Svensk.
Minnet af Natt och Dag gjöt Olja på Elden i mitt Sinne. Hedborn läste
Predikningar för mig om Nätterna.
Fosforisten Hedborn hade varit predikant vid
magisterpromotionen 1815 och kom i Stockholm att bo i en vindskammare Yàgg
om Y’àgg med Hazelius. T religiöst avseende var han herrnhutiskt
inriktad och har tydligen förstärkt de intressen åt detta håll, som
för Janne voro fäderneärvda. Men även frånsett denna faktor är
orienteringen så nära överensstämmande med en allmän tidstendens,
att den icke förvånar: överallt befann sig den
herrnhutiskt-fosfo-ristiska fromheten i framåtmarsch, den götiska kraftläran däremot
på retur. Möjligen hade Hazelius redan nu slagit in på denna
väg, om icke plötsligt en händelse inträffat, som kom hans
Sturm-und-Drang-stärnning att uppflamma och därvid avbröt den
påbörjade utvecklingen. Ånyo var det Natt och Dag, den bortdragne
vännen, som gjorde en insats i hans liv.
Till Tyskland hade Natt och Dag avrest med övertygelsen,
som han framställer i ett av sina första brev till Hazelius: »Jag
har börjadt romantiskt, jag måste sluta stort eller tragiskt». I det
nya landet har han mottagit starka intryck av den nationella
lyftning, die Erhebung, som åtföljt befrielsekampen mot Napoleon och
om vars imponerande yttringar han ofta talar. Av ett visst
intresse är en notis, som förekommer i hans brev 16 okt. 1815: »Här
nyttjas mycket tyska drägten som är swårt och liknar alldeles den
jag föreslagit för wåra Soldater». Hans litterära bildning har
fortgått i den redan inslagna riktningen. »Jag har hämtat min moral
ur Manhem och Siste skalden», skriver han i samma brev, och
tidigare, 29 aug. s. å., hade han meddelat, att han läste Müllers
schweiziska historia, ett verk som haft en avgörande betydelse för
Schillers Wilhelm Tell och även inspirerat den svenska götiska
diktningen.1 I Heidelberg, där han slagit sig ned för
universitetsstudier, gör han i augusti 1815 en viktig bekantskap, de svenska
emigranterna baron Otto Magnus Munck och hans maka. De hade
några år efter den avsatta konungafamiljens utresa infunnit sig
1 Böök, a. a., s. 214 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
