Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Hazelius’ ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid 183
det goda i tiden, som han nu gör till sin linje: bibelsällskapens
storartade framgång, ungdomens fysiska uppryckning eller de
riktigare grundsatser, som gjort sig gällande i konsten, allt blir för
honom hoppfulla led i den stora tidsrevyn.
Tegnérs Jubelfesttal är sålunda ett tidsdokument men i ännu
högre grad ett personligt aktstycke, vars största märklighet är, att
det markerar en vändpunkt i hans utveckling. Med kraft och
säkerhet har han ånyo förmått ställa sig mitt i tiden, övervunnit
depression och misshumör, bejakat tidsandan. Den apolliniska klarhet,
som speglas i talet, och den starka stämning, som bär upp
framställningen, är därför endast ett uttryck för genombrottet i hans
egen själ. Då han slutar med att tillropa Luther: »Gläd dig, du
djerfve seglare, ty din upptäcktsresa är slutad», märker man också,
att detta utrop endast är en mera tillspetsad formulering av den
vädjan han ställer till sina egna samtida: »Så låtom oss då utan
klenmodig fruktan segla utmed tidens ström. Strömmen har nu
sitt vårflöde, men likväl förer den icke blott gyttja, utan äfven
guldsand. Snart skall han sjunka inom grönskande bräddar.» Men
som en motsvarighet till denna stigande och svällande ström löper
också huvudlinjen i Tegnérs diktning fram till år 1825, vilken
därvid som grundförutsättning och utgångspunkt har Jubelfesttalets
nyvunna optimism. Då han visar sig känslig för det starka religiösa
flödet i tiden, är det måhända redan ett förebud om hans
kommande idyll Nattvardsbarnen, och då han talar om den djärve
seglaren på tidens ström, tycker man sig redan skymta konturen av
Vikingabalkens och hans diktnings huvudfigur, Frithiof.
Tegnérs Jubelfesttal är den svenska liberalismens klassiska
dokument och egendomligt nog också ett av de tidigaste exemplen
på att ordet liberal använts som politisk term, ungefär liktydigt
med fri från ståndssynpunkter.1 Som kanske intet annat retoriskt
alster har det varit en levande tidsfaktor. Av dess mäktiga idésyn
på den historiska utvecklingen, liberalt uppfattad eller ej, har den
följande tiden tagit djupa intryck; tydligast kan man avläsa det i
1830—60 talens historiska dramatik, där den tegnérska idéupplägg-
1 Jfr Arthur Thomson, »Liberal». Några anteckningar till ordets historia.
Festskrift tillägnad Theodor Hjelmqvist, Lund 1926, s. 174 ff. Jag hänvisar till
citaten ur Tegnérs tal föreg, sidor. Man erinrar sig, att den frihet, vid vilken
han »vext upp», hade ingivits honom bland de i stånden orepresenterade
värmländska bruksägarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
