Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Henry Olsson
ningen1 kan sägas ha karaktären av stående tema. Av intresse är
emellertid, att ett av de första exemplen på anslutning till
Jubelfesttalet lämnas av J. A. Hazelius i hans två år senare Karl
XII:s-tal i Manhemsförbundet.
Åren 1817—20 medföra icke så många yttre förändringar i
Hazelius’ liv men så mycket mer av inre utveckling. De
huvudsakliga biografiska fakta äro följande. I febr. 1817 undergick han
den för löjtnantsbefordran föreskrivna militärexamen, och på
sommaren hade han sin sista skånska kommendering. Härvid avlade
han ett besök i Lund under promotionshögtidligheterna och torde
vid detta tillfälle ånyo ha träffat Tegnér.2 Samma sommar tycks
han ha kommit i beröring med den gamle gustavianen, excellensen
greve Erik Euuth på Höganäs,3 för vars son han följande år blev
informator, en plats som erbjudits honom genom hans chef general
Sparre och som han innehade i tre år. Vintrarna tillbragte han
därvid i Stockholm, somrarna på excellensens lantgods Eiddersvik
ett stycke utanför staden och sommaren 1819 på hans skånska
egendomar.
Hazelius’ avgörande religiösa utveckling är periodens främsta
innebörd, och sin kulmen når denna, då han omkring 1820 helt och
hållet hemfaller åt almquistianismen och den ovärldsliga mystiken. I
denna framställning skall jag emellertid endast dra upp konturerna till
den religiösa processen, som utförligare har tecknats i en tidigare studie
i denna tidskrift.4 Det mest karakteristiska för åren fram till 1820 synes
mig vara, att han trots alla nya impulser likväl bevarar kontakten
med den aktiva Natt-och-Dag-stämningen. Minnet av den
landsflyktige vännen hade för Hazelius blivit ett förpliktande arv, i grunden
troligen den mest bestående insatsen i hans liv och under
ungdomstiden vårdat med en alldeles särskild patetisk-romantisk iver, som
förlänar det karaktären av religion. Yännens olycksöde hade gjort
1 Från Jubelfesttalet och från dess nära frände, Epilogen vid
magisterpromotionen 1820.
2 Lotten Dahlgken, En svensk herrgärdssläkt, Sthlm 1910, s. 280 f. Brev
till H. fr. Hedborn 28 juli 1817. I några rader av ett brevfragment till Berg 17
aug. 1819 säger han sig även denna sommar ämna besöka Tegnér. Under samma
sejour medföljde han också gamle greve Ruuth på en visit till Köpenhamn.
3 Att döma av ett brev till Hazelius från prof. Moberg.
4 Förf:s MannaSamfund, Saml. 1924, där en översikt av Hazelius’ tidigare
utveckling givits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
