Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Hazelius’ ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid 191
jande ord: »han står som en Europé upphöjd till en förnäm plats
i Tartariet». Och då Litteraturtidningen med beröm recenserat
Wallins predikningar, ger han ånyo sin förtrytelse luft. »Jag kan
ej tåla detta ’den nya Scolans’ blandissima smicker af denna i det
hela fegsinnade retoriska pompös-Skrymtare», skriver han till Berg
12 jan. 1819 och beskyller Wallin för att i smyg gå hos Engeström
och de stora i stället för att stiga fram »och strida mot Konungar och
StatsMinistrar». Även dagsskvallret går i samma riktning, jag citerar
exempelvis ett brev till Berg dec. 1818: »Mörner har fått afsked på
grått papper.–––- — Han går bort med heder. Wederbörande
utspridda curieusa saker om honom. Han är älskad af
Allmänheten.1 –––-Det säges Konungen velat tillbringa Wintern på
Rosersberg med sina Grefvinnor men att Statsrådet hindrat det.»
Med koncentrerad styrka kommer Hazelius’ åskådning under
dessa år till uttryck i hans ställning till Karl XII. Man levde i
sekelminnets jubeldagar, och den götiska entusiasmen för soldaten
och hjälten befinner sig i rik blomning. Då Hazelius i dec. 1818
söker fatta ståndpunkt till Swedenborgs lära, känner han sig
särskilt bortstött av att denne låter Karl XII vara den olyckligaste
människa i andra världen, och hans republikanism får samtidigt en
utpräglat ryssfientlig färg: »Kalmuck-Tyranniet från Ural och Jenisey
skall väl taga slut». Då minnesdagen 1818 inbryter, söker han
medvetet komma in i en bärsärkastämning, och senare deltog han
i hundraårsfesten i Stockholm, som firades först den 11 dec.
Minnestalet hölls i Riddarholmskyrkan av göten och mystikern Dillner,
vilken åtnjöt Hazelius’ stora uppskattning. Talet var härligt enligt
Hazelius.
Han försmådde idéer, infall och Tegnerismer. -’— — — Jag var
uprymd, rörd och stämd till tanken på Gud och våra stora Konungar
då han började med sin Dundrande stämma som skallade som Orgelljud
genom Kyrkan: »Helige Herre Zebaoth! Folkens och Härskarornas
Gud! Se ned på ett Folk som samlas i din Helgedom att begå minnet
af sina jordiska bedrifter!» etc. etc. — Hela bönen war vacker.–––––
Talet var innerligt. Han kallade honom ofta Dyre Carl, Ädle Konung,
Älskade Stoft. — »Han ägde innom sig allt som var herrligt hos
Svenskarna, Var blomman på Svenska National Caractêren, på den väldiga
Stammen. Då blomman vissnade — förtvinade äfven trädet. Wi hafva
1 Om överståthållaren Carl Mörners avgång och popularitet bland
borgerskapet se H. Mörner, a. a. s. 199 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
