Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Henry Olsson
leda sig till en harmfull opposition befunne sig1 i själva verket också
på en irrväg. Som de nya lärorna visat, vore historien en enda
successiv utveckling1 av Guds idé med människosläktet, vilket
därför helt och fullt måste tillägna sig varje tidevarvs anda, innan det
kunde inträda i ett nytt. Men enligt denna princip måste också den
enskilda människan genomgå samma utvecklingsgrader som
mänskligheten och måste därvid uppta icke blott andan utan även alla dess
former i varje historieepok, som upplevdes. Hazelius slutar med att
uppföra ännu ett par poster på Almquists meritlista: hans
tolerans och frihet från alla fördomar samt hans stil, som ofta hade
både Thorilds blixt och Geijers allvar, om också stundom både det
abrupta hos den förre och det tunga hos den senare.
Manhems-förslaget vore en av de mest genialiska böcker svenska litteraturen
hade att uppvisa, och i synnerhet kunde den anbefallas åt ungdomen,
»emedan på samma sätt som den af alla åldrar kan värderas, så är
det egentligast hos den uppväxande, som den kan lefvande verka».
Jag har i föregående studie icke följt Hazelius’ utveckling
utöver den punkt, där den politiska radikalismen utrotas genom
Almquistinflytandet. Däremot må det vara tillåtet att något beröra
de skildrade ungdomsintryckens betydelse för hans mognade
åskådning. Hans ställning till Karl Johan förblev i grunden densamma
till dennes död och influerades icke av romantikens ändrade
hållning.1 Mycket betecknande är det uttalande han sände
skriftställaren Varnhagen von Ense våren 1844, då konung Oskar gick
att infria de förhoppningar, som ställts på tronföljaren, och
Hazelius som hans adjutant gick att kontrollera den politik, som skulle
följas:
Vi svenskar stå nu alldeles framför vår framtids stängda dörr.
Gud allena vet hur mycket av våra förhoppningar som kommer att
uppfyllas. Vi önska förnuftets seger, icke radikalismens. Åtminstone
ha vi nu en konung, som känner oss, som värderar oss, som förstår
vårt språk, vår historia, våra seder och vårt nationallynne. Allt detta
var tyvärr, tyvärr, icke fallet. Jag undrar verkligen om världshistorien
1 Jag tänker därvid på den ungefär samtidiga manöver i konservativ
riktning, som omkring 1819 företogs av konungen och av Uppsalaromantiken och som
betydligt närmade deras ståndpunkter. Om jag icke misstar mig, har denna
uppsa-liensarnes hållning "bidragit till brytningen med Stockholmsfosforismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
