Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Hazelius’ ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid 197
har att uppvisa en konung som alltifrån första steget på sitt lands
jord och ända till sitt sista andetag varit nationen och dess känslor
så främmande.1
Det är Hazelius’ mannagärning som konservativ publicist, som
nu vidtar. Med sin inriktning* på försvars- och uppfostringsfrågor
bottnar också denna i hans ungdoms göticism, ja med sin friare
tendens går den också tillbaka till hans radikalism, ty han ville,
som han säger i självbiografien, »förädla och hedra konservatismen
genom att binda den vid sådana liberala åsikter, hvarförutan den
icke kunde få inflytande». En väsentlig personlig faktor i den
mellanliggande utvecklingen var inflytandet från J. P. Lefrén, som
han i självbiografien förlägger till tiden kort efter Almquists; hans
storartade tankar, säges det, »i historiska, politiska, pedagogiska,
språkliga, militäriska och i allmänhet alla fosterländska ämnen–––––
gjorde ett djupt intryck på den unge mannen» och »gaf hos honom
riktning för lifstiden åt många ledande tankar, hvilka han under
sin senare verksamhet sjelfständigt utarbetade».
Som viktiga etapper i den utveckling Hazelius sålunda
genomgår må nämnas ett par artiklar, som han under 1820-talet skrev
i Krigsvetenskapsakademiens handlingar. De äro de första uttrycken
för hans mognade militära intressen och förbinda ungdomstidens
göticism med hans senare verksamhet. Om officerares framtida
utbildande i krigsvetenskapens olika delar handlar den första
uppsatsen, som skrevs i mars 1823 och samma år prisbelönades,
varefter den trycktes 1824. Utgångspunkten är den samtida kritiken
av officersundervisningen, vilken som bekant spelade en stor roll i
skolfrågans utveckling. Vid riksdagen 1823 hade Hartmansdorff
väckt en motion, som bland annat avsåg att krigsakademien skulle
indragas och att teoretisk undervisning i krigsvetenskap skulle
meddelas vid universiteten (H. Almquist, a. st. 1918, s. 9 f.). Denna
»niedborgerlighet» i den militära uppfostran understöddes bland
annat av Adlerbeth, medan däremot Lefrén som krigsakademiens
guvernör tog den angripna institutionens försvar. Hazelius’ linje
är den allmänt medborgerliga: de offentliga läroanstalterna sättas
framför de privata och militärutbildningen anses liksom den civila
böra förläggas till universiteten. Han pläderar också för ett
praktiskt militärt liv och för gymnastiska övningar; tack vare bevä-
1 R. G:son Berg, Litteraturbilder II, s. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
