Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 Henry Olsson
ringsmanskapet skulle smaken för dylika snart »hemföras från
Mötena och öfvas allmänt om Söndagarne och vid Allmogens
festliga sammankomster. Sådana nöjen äro med mycket skäl ansedda
af stor vigt för National-Upfostran»(s. 77 £.). — I samma
handlingsserie för 1828 följde nästa artikel, som bar titeln Om Krigens
moraliska inflytelse. Vad som denna gång givit anledning till hans
uppradande var C. H. Anckarsvärds översättning av fransmannen
Jouys skrift Moralen, tillämpad politiken, vilken han utan namns
nämnande flera gånger citerar och med skärpa angriper, något
som framkallade Atterboms1 livliga gillande i ett brev till
Hazelius. Uppsatsens ledande idé är, att »folk-krig» utgöra hävdernas
fägring och liv, äro staternas olympiska spel, som »upfriska
statssjälen och utveckla statskroppens krafter». Tankegången är
densamma som i Lefréns uppsats om nyttan och nödvändigheten av
en krigisk nationalanda, som givit incitamentet till hans polemik
mot 1700-talets nyttighets- och njutningslära och över huvud starkt
påverkat hans skrift. Om folkkrigen gillas, fördömas däremot
regeringarnas enskilda krig, mot vilka man dock kunde skydda sig genom
beväringssystemet, detta »Staternas förnyelse-medel, den väg hvarpå
frisk medborgerlig anda skall spridas genom alla samhällets delar»
(s. 141). Det är Natt och Dags militära reformskrift och Lefréns
propaganda för en krigisk nationalanda, som här direkt återgå, och
med dessa intryck ha förenats impulser från stats- och
historieåskådningen i Almquists Manhemsförslag. Som ett minne av hans
ungdoms allmänna göticism står slutligen det auktoritativa yttrande
han citerar från »Werldshäfdatecknaren» Johannes v. Müller (s.
118 f.), att krigen vore »skräckfulle lärare af den eviga sanning, at
rikedom, vetenskap, odling, at alla bördens och lyckans gåfvor äro
fåfänga, då menniskan i stolt eller yppig bekymmerslöshet förgäter
at vara Man».
Tillägg. En i min bok C. J. L. A. (s. 7) åberopad tidningsartikel av S. A.
Hedlund i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning kom, på grund av förbiseende
vid korrekturet, icke att fullt utnyttjas, något som här torde kunna anmärkas.
Av denna artikel finnas nämligen minst tre versioner, den första publicerad som
^nekrolog 1866 (n:r 246), den andra, under rubriken Minnen af Samtida, 1871 (n:r
.27) och den tredje, kallad Ur minnet, 1898 (n:r 281). De två första äro anonyma,
den sista har signerats S. A. H. I artikeln 1898 finnes för det första en något
utförligare relation än i den av 1871, som anförts, om Almquists stockholmska
1 Samma skrift hade av Atterbom ägnats en skarp filippik i Svea IX: 2,
1826, s. 135 ff., där den framställes som uttryck för den liberalism, vilken åter
upplivat den franska encyklopedismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
