Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Alexander, Bo Jonsson Grip och Albrekt av Mecklenburg. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Anton Blanck
3057 Hans nogh ær grym som ens diwr,
hans hiærta som thet ware en mwr.
Som bölian wæxer fore wædher ok wind,
som hiorten modhas* fore en hind, *eldas
swa röris ok Alexanders hogh.
Han gifwer fore ængom månne bogh*, * viker åt sidan
han ær girugh* som suiten arn. * glupsk
Själva bönen om hjälp är mest betecknande:
3079 Wara nödh, skadha ok wända,
ther wi lidhom margha handa,
kunnom wi thik ey swa fulkæra*. * klaga nog över
Thy bidhiom wi fore idhra æra,
ij thænkin a wårt angist ok we,
idhra hiælp låter os tee,
frælsen os wt aff war sorgh,
folk ok land ok wara borgh.
Thænk at forældra thine ok mine.
waro frænder ok godhe wine.1
De närmast följande episoderna erbjuda föga av intresse för
vår undersökning, men man lägger likväl märke till att bearbetaren
konsekvent fullföljer sina avsikter. När Darii moder skriver ett
brev till sonen för att förmå honom att underkasta sig Alexander,
använder hon synnerligen starka ord till att tukta hans högmod,
och Darius i sin tur är här mycket mer förtvivlad än i originalet
(v. 3177 ff.). Skildringen av Arbela-slaget, som är anmärkningsvärt
utförlig, avbrytes emellertid i vår enda bevarade handskrift just när
Darii flykt skall behandlas. Att Darius icke framstått i någon
smickrande dager vid detta tillfälle kan man våga ta för givet, och
detta bestyrkes av författarens sätt att sedermera behandla
konungens flykt ur Persepolis. Det heter härom:
3444 Han flydde thædhan mædher sorgh,
han thordhe ey Alexanders bidha.
Medh angist monde han thædhan ridha.
Latinet har ingen motsvarighet till detta.
1 Pro quo ne pigeat misericordiam vestram super miseriam nostram et
adiu-vate nos, ut alb angustiis salvemur in quibus positi sumus et revocate in memoria
vestra ordinem parentum nostrorum (s. 120: 23).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
