Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Alexander, Bo Jonsson Grip och Albrekt av Mecklenburg. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Anton Blanck
smädedikten om honom skymtar den ganska tydligt. I första hand
kan man då tänka på det ryktbara stället om inträngande tyskar:
85 Han kom äldre swa arm aff Thydhisland,
hafdhe han et swärdh wti siin hand,
kunne han danza, springa oc hoppa,
han skulle haffwa skällo oc gylta klokko* *gyllene bjällror
oc ther til hundradha lödigh mark.
Hur mycket av detta som är sant, veta vi ju ej, men för vårt
ändamål är det tillräckligt att se hur Albrekts samtida fiender
skildra honom. Även i diktens fortsättning talas det mycket om
vilka rikedomar konungen ödslade på sina ovärdiga landsmän.1
Detta, liksom berättelsen om hur han hånfullt avspisar den svenske
bonden, som söker sin rätt hos honom, tyder på att man i varje
fall givit spridning åt en populär bild av Albrekt, som visar likhet
med Darii figur i fråga om vekligt och slösande levnadssätt, och
avsmak för att bli störd med rikets angelägenheter i sina
njutningar.
Enligt min mening hava vi emellertid ett klart och direkt
bevis för att den svenske bearbetaren vid sin omdaning av
Darius-figuren syftat mot Albrekt. Vi påminna oss situationen då
satraperna sända konungen sitt knotande brev: Alexander är redan långt
inne i landet, ingen kan hejda den farlige erövraren, som Darius
i sin dårskap föraktar. De sluta med halvt upproriska ord:
1387 Herra, thik bör thænkia til thiin landz.
Ij latin fara idhar dandz,
ij ærin alt wane widher wæl niak.
Thænkin ok bætter a thæssa sak.
Darius läser brevet och i det samma en rapport om att Alexander
redan står vid Granikus (texten är här en smula korrumperad). Inna*]
författaren låter honom sätta sig ner och i detta läge skriva ett
övermåttan vettlöst brev till Alexander gör han själv följande
märkliga reflexion:
1397 Swa maghom wi röna fore warom,
ilt ær leka medh tholkom därom,
d. v. s. av dylikt kunna vi nog ha erfarenhet för vår (se. för vårt
folks; jfr Söderwall II, s. 923) räkning, illa är det att ha att göra
1 Klemming, Svenska medeltids dikter och rim, s. 179 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
