Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms dikt Narcissen. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Gunnar Axberger
den honom till mötes.» Här kommer min tydning Santessons mycket
nära. Med en viss djärvhet synes man mig möjligen kunna uttyda
Eko-gestalten och dess metamorfos så, att Eko personifierar det
verkliga livet, som från den stund, skaldens olycksöde begynte,
»förvandlades i dunkla läten», d. v. s. blott når honom i form av
minnet, ett varnande och sörjande men dock ljuvt minne.
Uppslaget såväl till idén, att i dikten ställa barndomsårens
medvetslösa liv i motsats mot narciss-tillståndet som till
barndomslekarnas skyddsgudinna, har antagligen Atterbom, som Hjelmqvist
påvisat, fått från paramytien i Lucinde. Att emellertid söka
närmare paralleller mellan Atterboms dikt och den dunkla paramytien,
och att anse, att den förra först mot bakgrund av den senare skulle
få sin rätta förklaring, synes mig dock vara att gå för långt. Det
originella hos Schlegel ligger däri, att han låter Eko-begreppet och
källbilden uttrycka samma sak: runt omkring sig erfar ynglingen
blott »den Nachhall seiner eigenen Sehnsucht». (Lucinde s. 217).
— Hos Atterbom bygger däremot hela dikten just på motsatsen
mellan Eko och källbilden. Har Atterbom fått uppslaget från
Schlegel, så har han fullt originellt utformat det vidare. Atterboms
dikt får först sin förklaring mot bakgrund av hans egna samtidiga
dikter och uttalanden.
Innan jag till sist går in på Narcissens båda avslutningsstrofer,
vill jag söka ytterligare belysa det ovan sagda genom att jämföra
Atterboms dikt med ett par av Stagnelii dikter med Narkissos-motiv.
Cederblad har med stöd i sin tolkning av Atterbomdikten velat
påvisa ett starkt inflytande från denna på Stagnelii dikt Idealismen.
I och med att Cederblads tolkning av Narcissen visat sig vara
ohållbar, faller ju hela denna teori, — för så vitt naturligtvis icke
Stagnelius kan tänkas ha begått samma feltolkning som Cederblad.
Att emellertid så icke är fallet, synes mig bestyrkt därav, att
Stagnelius skrivit tvenne andra dikter med samma källsymbolik som
Narcissen och med just den innebörd, som jag velat tilldela
Atterbomdiktens båda inledningsstrofer. Så i sonetten Narcissus (Saml.
Skr. I s. 382), vilken i Stagnelii produktion är väsentligt tidigare
än Idealismen.
Narcissus gick att släcka törstens brånad
I källans tysta, spegelklara våg.
Sin egen skuggbild han i vattnet såg
Och intogs genast av en mystik trånad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
