Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNOILSKYS POLITISKA UNGDOMSLYRIK.
SKALDEN OCH TIDSMILJÖN.
AV
HENRY OLSSON.
Om man väntat, att Snoilskys bekanta förtegenhet med sin
personlighets innersta skulle ställa forskningen inför oöverkomliga
svårigheter, då det gäller att klargöra hans stämningar under den
sociala diktperioden 1882—87, har detta visat sig vara onödiga
farhågor. Tvärtom röjer det föreliggande brevmaterialet, att han
med en förvånansvärd klarsynthet och öppenhet fixerat lägets
innebörd. Till det starkast framträdande hör därvid ungdomsidealens
alltjämt fortlevande makt över hans sinne, något som här
inledningsvis må beröras. JFör att alltså börja med själva 80-talskonflikten
kan dess grundläggande problem sägas ligga inneslutet redan i den
första klart utpräglade program dikten I porslinsfabriken (juli 1882):
»O, den som kunde skänka dikten så / Den enkla form, som tusenden
förstå!» Snoilsky vill forma sin dikt till ett organ för sin tid
och sitt folk, han vill tala till de vida kretsarna, ett språk som
tusenden förstå. Tragiken ligger däri, att han aldrig fann denna
form. Till en tid har han levat i hoppet, slagit sig till ro med
förvissningen, att det i dikten liksom i varje högre strävan icke så
mycket gäller att finna som att söka, och glatt sig åt att hans stora
diktsamling av 1883 — tvärt emot hans farhågor — dock hade
gått ut i en upplaga av »tusenden»; bifallet från vännerna har
kommit honom att känna sig som en stridande kämpe, som dock
medelbart deltagit i arbetet att tjäna, hjälpa och höja de sämre
lottade i samhället. Hur föga han i sin strävan lyckats komma
över premisserna, kan man dock slående visa genom att jämföra
ett par uttalanden från periodens början och dess slut. »Den
andefattiga naturalismen föraktar jag —de inlärda fraserna med ’Hellas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
