Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 Henry Olsson
ning genom familjen Winthers brev till Snoilsky. Den gamle skalden
själv hade helt oväntat debuterat som politisk och nationell diktare
i Snoilskys anda:
Riv Strængen af Din Lyra — den maa hvile —
til Buestræng den bedre nu kan passé.
Det för er seet, at Sang kan ryste Throner
i Harmonie med Rifler og Kanoner.
(Smi. Digtn. X, 1865, s. 109).
Mycken kritik framkallade hans fem sonetter till Karl XV, vilkas
ödmjukt bönfallande ton av dansk press betecknades som ovärdig.1
Själv karakteriserar han sin stämning i brev till Snoilsky 1 nov.
1864: »Danmark er död, den sidste Gnist af Hæder og Ære er
sluknet, vi forhenværende Danske gaaer omkring som slövsindede
Slaver, vört Liv er Ydmygelse og den yderste Usselhed» etc. I
brev från Julie 23 mars finnes också ett meddelande om Runebergs
deltagande, varom hans hustru skrivit till fru Winther, »at kun om
Danmark dreie sig alle Tanker, all Tale» och att hennes man med
liv och själ vore hos dem samt mycket väl visste besked om hela
deras ställning. Om Welhavens förbittrade sinnesstämniug och
svåra sjukdom skriver Julie upprepade gånger; 16 aug. heter det
exempelvis: »Sorg över vor Skjæbne har dræbt ham, ja han elskede
Danmark i sin inderste Sjæls Dybde».
Och Snoilsky? Efter allt att döma har han funnit situationen
på mer än ett sätt enerverande. Fullt upptagen av slutproven för
sin kansliexamen har han emellertid slitits mellan olika intressen,
och hans besvikelse över den svenska hjälpens uteblivande
speglas kanske icke helt av ett uttalande i brev till Christian Winther
8 febr. 1864, som uttrycker hans smärta över Dannevirkes fall:
»O, att jag icke skall kunna annat än vrida ett par
obeväpnade maktlösa händer!» eller av hans mera lekfulla yttrande till
vännen Wikblad 24 mars, att han i händelse av krig som kronvrak
måste ställas i sista ledet. Efter avlagd examen och inskrivning i
verken reste han mot slutet av juni ned till Danmark, där han
vistades vid tiden för vapenstilleståndet och fram till augusti.
Snoilsky har sammanfattat sina intryck av »detta sönderslitna land»
i ett brev till Wikblad 31 juli, där han talar om »det oberättigade
1 Jfr Nicolaj Bögh, Christian Winther III, Kbhvn 1901, s. 313 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
