Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greta Hedin: Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826 3
men de karakteristiska raderna, som skildra handslaget, ha ingen
motsvarighet hos Leopold, och man finner ej heller hos denne en
så nära anknytning till dogmen som i Långfredagen.
Under den följande tiden för Tegnér vidare uppfattningen av
försoningen som försonlighet. Framför allt sker detta i
Försonligheten 1806. Religionens väsen är kärlek, Guds språk förlåtelsen.
En ny bakgrund har försonlighetskravet här fått i Schillers
broderskapsevangelium. Ståndpunkten är nu mer genomfört human än i
Långfredagen. Anslutningen till dogmen är friare. Försonligheten
blir personifierad som mystikens inre Kristus:
Som en lefvande Messias
i vårt hjerta uppenbar,
född af oskuld, som Marias,
bild, som han af, verldens far,
kom, Försonlighet, och köp oss
ur det Ondas hand igen.
Även här skymtar alltså satisfactio vicaria-dogmen, ehuru rent
symboliskt uppfattad. Försonlighetstanken har tydligen för Tegnér
vid denna tid stått som religionens kärna. Han återkommer även
i andra dikter till den, t. ex. i Öfver lifvets plågor och tröst och
Resignationen. Detta krav får hos Tegnér med hans våldsamma
temperament och högsinta ridderlighet en stark personlig innebörd.
Böök anför en historia från arvstvist med svågrarna 1812—13, som
ger ett karakteristiskt vittnesbörd härom.1
Med Sång till solen och Hjelten, alltså under åren 1812—13,
framträder hos Tegnér en ny synpunkt på försoningsproblemet, och
denna sammanhänger med en allmän förskjutning i hans livssyn.
Bredvid den tidigare humana idealismen, vilken han aldrig lämnar,
framträder en esteticerande dyrkan av själva den produktiva
kraften, som är extremt romantisk. Tidigare har idén för Tegnér
varit ett klart fattat mål, idéns värld har varit motsatt våldets,
maktens och det blint ödesbestämda. I Hjelten däremot verka idéns
målsmän blint, de drivas av andens kraft, men denna får drag av
amoralisk naturkraft. I Försonligheten hade Tegnér förhärligat den
moraliska kampen mot förstörelsen i världen, nu verkar hjälten själv
förödelse ikring sig, men en förödelse, som ingår som ett led i
1 Esaias Tegnér I, Sthm 1917, s. 398 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
